Trädet

Tallen invandrade från sydost för 12 000 år sedan. Den växer i hela Sverige och är vårt näst vanligaste träd, efter granen. När tallen mognat, dvs. kronans tillväxt avtagit och kärnveden upptar minst halva stammen, kallar man den för fura, som är ett gammalt nordiskt ord för resligt träd. Ordet furu betecknar virket efter fällning och grovbearbetning.

Barren är ca 5 cm långa och behåller sin gröna färg under vintern. Barken är mörkbrun. Trädets form och storlek kan variera alltifrån rakvuxna 30 meter höga, till små knotiga träd.
 

Tallen älskar ljus men har annars inte så stora krav på jordmånen, men den är känslig för luftföroreningar. Det djupa pålrotsystemet gör att den står mot kraftiga stormar, och tallen är bra på att överleva måttliga skogsbränder. Tallen kan bli upp till 800 år gammal, men avverkas numera oftast vid 80-150 års ålder.

Tallen i ekosystemet

Tallen är en viktig värd för omkring 920 arter, ca. 250 rödlistade, och ytterligare 530 arter nyttjar den. Omkring 330 arter är specialiserade på tall, och ca 90 av dem är rödlistade. Tallen är väl representerad som värd för de stora organismgrupperna, särskilt för skalbaggarna (viktig för närmare 290 arter). Hos tall är det främst den döda veden som nyttjas av de värdberoende arterna.

Virket

Virket är ljusgult med en rödbrun kärna som upptar en allt större del av stammen då tallen mognar. Vid felaktig förvaring angrips den ljusa splinten lätt av blåträ som är en form av mögelsvampar. Furuvirke är lätt, mjukt och lättkluvet.

Eftersom tallen är så hartsrik klarar den fukt och röta mycket bra. Dessa egenskaper finns dock framför allt i den röda kärnan, eller hos stammar som angripits av törskatesvamp alternativt katats av människor- med barkspade eller liknande barkas ränder så högt upp man når, varefter trädet får stå några år för att hartserna ska impregnera virket.

Furu används ofta till möbelsnickeri, byggnadsvirke, båtbyggeri, pålar, el- och telestolpar, takspån m.m. Den användes till stöttor i gruvor, eftersom det knakade tydligt i virket innan det brast. Det svenska järnvägsnätet byggdes på slipers av fura. Furu har varit mycket vanligt i svepaskar och laggkärl, och i korgar såsom spånkorgar och hedaredskorgar. Den tätväxta furun som krävs för detta produceras dock inte i samtida skogsbruk.

Furu är idag vanlig i inredningar, och en viktig råvara för massavedsindustrin. Tallolja är en biprodukt från pappersindustrin, och används för att tillverka såväl såpa som biodiesel.

Visste du att:

• Innan det fanns elljus så högg man hartsrika stickor ur fotändan på levande tallar. De användes till vad man kallade för lysved och användes istället för oljelampor.
• Ur tallstubbar och katade stammar gjordes, fram till mitten av 1800-talet, trätjära. Det var en stor exportvara och kallades ibland för det svarta guldet.
• Terpentin är ett lösningsmedel som främställs av tall.
• Det finns en rikstäckande intresseorganisation för den hartsrika furun: Fetvedens vänner.
• De färska årsskotten är mycket C-vitaminrika, och innerbarken har drygat ut många brödbak. Tall klassas som en av de 14 viktigaste vilda växterna i en överlevnadssituation.
• I folktron finns många skrönor om tallen. I vägskäl stannade hästtransporterna vid suptallen för att ta en sup och för att köra iväg onda makter. Vid mjölktallen offrades en kopp mjölk på våren. På fisketallen skvättes brännvin för att få god fiskelycka mm.
• De knotiga tallarna kan ibland växa så att öglor bildadas i stammen. De fick förr en stark magisk betydelse. Drog man sjuka barn, eller deras kläder, genom dem kunde sjukdomar botas eller förebyggas.