Ett träd har som alla andra livsformer till uppgift att växa, överleva och föröka sig. Växer gör trädet genom att suga upp vatten (inklusive vissa näringsämnen) med rötterna, samt fånga in solljus och koldioxid med bladen eller barren. Av vatten, solljus och koldioxid bildar trädet syre, som släpps ut i atmosfären genom bladen och därmed bjuder oss på luft att andas. Dessutom bildas cellulosa som är en förening av syre, kol och väte. Ett träd består till ca hälften av cellulosa.
Resten är framför allt limämnet lignin samt metylcellulosa som är en variant av cellulosa. Cellulosan bildar lite förenklat rör som går i knippen från roten och upp i toppen på trädet. I dessa rör transporteras vattnet hela vägen upp i bladen, där överskottet vädras ut och blir till dimma och moln. Den bilden av trädets uppbyggnad kan vara bra att minnas för att bättre förstå hur trä beter sig vid bearbetning och torkning.
Längst in i trädet finns märgen, det är alltså den prick du ser i centrum av en stubbe. Märgen finns med hela vägen från roten och upp i en knopp högst upp i trädet. Barken är trädets skydd mot yttre påverkan, och innanför den finns den så kallade sildelen. I detta skikt sker transporten av näringsämnen från bladen och ut i trädet. Trädets tillväxt sker i den zon som heter kambium, som finns mellan sildelen och ytveden. Vattentransporten sker dock i hela ytveden eller splinten, den tydligt ljusare delen av ek och furu men i många träslag svår att skilja från kärnveden innanför. Kärnveden är ur försörjnings- och tillväxtaspekt förbrukad, och har istället till uppgift att ge trädet stadga. Kärnan har betydligt lägre fuktkvot och är ofta laddad med ämnen för att stå emot angrepp från t.ex. svampar, varför den ofta har åtråvärda egenskaper när varaktiga träkonstruktioner eftersträvas.
Sildelen står i förbindelse med märgen genom märgstrålarna, som möjliggör lagring av näring i kärnveden. Märgstrålarna bidrar starkt till karaktären hos träslag som ek och bok, men syns i många andra trädslag knappt alls. Märgstrålarna har en viss betydelse för hur virke eventuellt spricker.
Trädets tjocklek ökar varje år genom att det får en nyårsring. En årsring består av vårved och sommarved. Vårveden blir olika grov beroende påförutsättningarna på växtplatsen, sommarveden markerar slutet på tillväxten och är den mörka del som gör det så lätt att räkna årsringar på barrträd. Hos barrträden blir veden mjukare och får lägre densitet ju fortare den växer. Hos bandporiga träd som ask, ek och alm är cellstrukturen annorlunda och därför blir de hårdare och får högre densitet ju fortare de växer. De flesta andra träslag i norden klassas som ströporiga och deras hårdhet och densitet är oberoende av hur fort de växer.
Hur årsringarna hamnar i en bräda eller ett träämne har betydelse för hur den känns att hyvla för hand och för hur den beter sig när den torkar med luftfuktigheten. När trä torkar krymper det mest längs årsringarna, och de tycks sträva mot att räta ut sig. Därför kupar sig och spricker en bräda med liggande årsringar betydligt lättare än en med stående, alltså där ämnet tagits ut i radiell riktning så årsringarna hamnar på tvären mot brädans form. Den krymper också mer. Detta är bra att komma ihåg!