Enen invandrade efter inlandsisens avsmältning för 12 000 år sedan och växer fortfarande vild över hela landet.

Trädet

Barren är blåvita på ovansidan och blankt gröna på undersidan. Den bildar små kottar som utvecklas till blå bär – enbär. Oftast växer enen som buske och kan då vara allt ifrån ett platt mattliknande till yvigt buskage. Men det finns även enstammiga träd som kan bli upp emot 10 -15 meter höga.

Enen växer långsamt och kan bli mycket gammal, upp till 1 000 år. Den trivs bäst i öppna landskap men har annars inga särskilda krav på växtplats. Den växer både på bördiga hagmarker och i karga fjällandskap.
   

Virket

Veden har en ljus splint, brunaktig kärna och behaglig doft. Tillväxten är långsam vilket gör den tätvuxen och seg. Jämna skott är efter klyvning mycket lämpliga till flätning av korgar.

Enen har bra rötbeständighet och har använts till grindstolpar och störar för bl.a gärdesgårdar, vägmarkeringar och som dymlingar vid hus- och båtbyggen. Slöjdare använder framför allt enen till mindre föremål som smörknivar, saltkar, smörbyttor mm. Enen är också materialet i rörbladen i ålderdomliga typer av blåsinstrument, som t.ex norska sk. tungehorn.

Visste du att:

• Risets och vedens doftande egenskaper används vid rökning av kött och fisk. Bären används som krydda och till drycker, såsom enebärsdricka och gin.
• Enris sägs hålla råttor och möss borta från källare och förvaringsutrymmen.
• Det finns ett gammalt ordspråk som säger: när alla enbär hunnit mogna – blir alla jäntor trogna. Detta kan förklaras med att det tar två till tre år för enbäret att mogna och man kan se både blommor, omogna och mogna bär på busken samtidigt.
• Uttrycket ”när enebusken ryker”, alltså blommar, har använts som tidsmarkör för bl.a när det är lämpligt att så korn eller när fisken nappar bra. Men även som signal för att mer amorösa äventyr är att vänta…
• I folkmedicinen användes enbär ofta t.ex. till rengöring av sår. Enris kunde också brännas för att bli kvitt sjukdomssmitta, dålig lukt och onda makter.
• Gamla enar står bäst där de står; de skyddar skörden, boskapen och förbipasserande. Kanske ska man t.o.m böja knä för dem- i alla fall enligt en tysk medeltida text.
• Enen är, eller åtminstone var, laddad med viss mystik. Förmodligen eftersom tre är ett magiskt nummer och enen har många tretal: Barren växer tre och tre, bären har tre frön, gallbildningen kikbär omges av tre små och tre stora barr, det tar tre år för bären att mogna, blommorna har tre stödblad som efterlämnar tre små märken på bäret. Där dessa växer ihop bildas ett Y som tolkades som Tors hammare och senare som Kristi kors. Enen hanterades också med många tretal: Till salvor och medikamenter tog man tre kvistar tredje veckodagen, mot tandvärk tog man tre bär i munnen och enbärsdrickat skulle jäsa tre dagar.