Trädet

Den europeiska lärken, som är vårt vanligaste lärkträd, kom till Sverige så sent som på 1700-talet. Den växer idag i hela Syd- och Mellansverige. I norra Sverige växer den sibiriska lärken som är en annan art. Det finns fler lärksorter och olika hybridlärkträd i Sverige men de växer inte naturligt utan är planterade.

Lärkens barr är ljusgröna och betydligt tunnare än tallens och granens. Det är det enda barrträdet som fäller sina barr på hösten. Kottarna är äggformade och bruna och kan sitta kvar i flera år efter det att fröna burits bort av vinden. Barken är slät och gråbrun på unga träd och bildar sedan skorpbark med rödlila insida.

Lärken är ett snabbväxande, stormfast träd med djupgående, kraftiga rötter. Den trivs bäst på luftig, något fuktig jord. Ett lärkträd kan bli upp till 600 år gammal och ca 40 meter hög.

Virket

Veden är rödbrun i kärnan med tunn gulvit splint. Kärnvirket är hårt och hartsrikt. Det har mycket god rötbeständighet. Vid torkning finns stor risk för sprickor och deformering eftersom det krymper mycket. Virket är lättkluvet och lättbearbetat.

Lärken har länge använts till byggnadsdelar som behöver klara fukt. Idag används lärk till byggnadsvirke, ledningsstolpar, golvvirke, fönstervirke, båtbyggeri m.m. Lärkens rötbeständighet är dock troligen överdriven, då det inte finns belägg för att den skulle vara bättre än kärnfuru. Alltså är det kanske trots allt ingen bra idé att importera lärk från Ryssland.