”Att återbruka är att inte slösa bort. Att ta till vara möjligheter. Se på det som tappats bort, blivit över. Att använda till sista smulan. I många samhällen och grupper har det varit en nödvändighet som uppstår ur brist eller fattigdom. Ibland har det också handlat om kärlek till tingen för allt de står för. Att ta tillvara till sista smulan handlar om kunskap, inlevelse och fantasi.”
Gunilla Lundahl

—–

Inom slöjden har återbruk varit en självklarhet och historiskt sett en nödvändighet. I modern tid när varken tid eller kunskap finns i varje hushåll och det ofta är både billigt och lättillgängligt att köpa nytt blir återbruk någonting annat. En politisk symbolhandling, ett sätt att spara pengar, ett lättat klimatsamvete, kontemplation eller bara ett uttryck för kreativitet.

Oavsett orsak så har återbruket fortfarande en givet plats inom både den hårda och mjuka slöjden och intresset har ökat de senaste åren.

Begreppet Återbruk

Ordet återbruk dyker upp i många sammanhang och är ofta ett samlingsbegrepp för att förlänga livstiden på ett föremål eller material, men olika personer kan göra lite olika tolkningar. Inom slöjden som har en lång tradition av att ta till vara föremål och material görs i regel en tydligare skillnad på att återanvända, laga och återbruka.

Speciellt återanvändning, återbruk och återvinning används många gånger synonymt och kan ibland förväxlas. I sig är nog ”användning” och ”bruk” samma sak, men i åter-sammansättningen får de lite olika innebörd.

Återanvändning: Man använder helt enkelt en produkt igen. – Du fyller på din tomma petflaska och dricker ur den fler gånger.

Återbruk: Man gör om en produkt till något annat. – Du kapar av toppen på petflaskan och använder som tratt.

Återvinning: Man använder själva materialet i en produkt till att producera nya produkter. – Du pantar din flaska.

Återbruk och hållbarhet

Att undvika slit-och-släng är förstås bra för vår miljö. Men är återbruksslöjdande per automatik miljövänligt?

Att använda produkter flera gånger är förstås bra, likaså är det bättre att återvinna än att slänga osorterat. Men säg att jag har en idé om ett skrin. Med sidor utsågade från en sprucken plastback, fästa på en botten av plywood och med hörnen förstärkta med vinkeljärn av gamla konservburkar. En bit av ett bildäck kan ge ett välvt lock och en mer robust känsla till skrinet. Två gamla mobiler med flip-lock vore kul att använda som gångjärn. Insidan kan kläs med tyg från ett par trasiga jeans.

Det skrinet skulle säkert bli ganska spännande och bortsett lite lim, skruv och nitar, helt gjort av återbrukat material. Men hur miljövänligt blir det?

Från däcket kommer det att bli en hel del spill som bör lämnas på återvinning och inte kan regummeras som ett helt däck ofta kan. Det går åt varmvatten och diskmedel för att rengöra däcket från ingrodd smuts som hamnar i avloppet. Men inte minst blir själva skrinet omöjligt att återvinna när jag väl tröttnat på det. Var för sig kan allt material källsorteras och återvinnas men sammansatt i en lattjo låda blir det en annan sak. Speciellt om elektroniken i telefonen blandas in.

Återbruksslöjd är absolut ingen dålig idé, tvärtom. Men det finns för- och nackdelar med det mesta och om du verkligen vill värna om miljön så är det värt att tänka på vilka material du blandar och hur de ska gå att separera igen.

Även långsiktigheten i ett ingrepp är relevant. Är den byggd för att användas länge eller är själva skapandet målet? Vid tillfälliga kreationer är det än viktigare att materialen går att återvinna efteråt. Samma reflektion är på sin plats när man vill ”upcycla” ett föremål, till exempel dekorera ett klädesplagg eller måla en möbel som man tröttnat på. På en tidigare målad möbel eller en omålad med sliten yta kan färg vara ett bra sätt att ge den ett nytt utseende och längre liv. Men är möbeln felfri och omålad bör man tänka på att ett lager färg ofta blir ett oåterkalleligt ingrepp.