I egyptiska gravfynd från 200-800 e. Kr. har man hittat tygstycken i flera varianter av flossa. På ett tygstycke har man hittat ett fynd av det vi idag kallar noppväv. Tygfyndet har en hög tät flossa av lintråd som bildar ett lurvigt bräm, är enfärgat och aldrig uppskuren. Tekniken är utförd av en fortlöpande inslagstråd som dragits upp i öglor utan att bilda en knut.

Noppväven som teknik importeras utifrån så sent som på 1800-talet. Tekniken blev då vanlig över hela landet och i alla sociala skikt. Under åren 1890-1905 var nopptekniken som populärast och användes då till sängtäcken, kuddar, mattor och draperier. Vitt på vitt var den vanligaste kombinationen i noppväv och den vävdes vanligtvis i bomullsgarn eller med bomullsbotten och ylleinslag. Noppväv i färg är känd från Gotland, Mellansverige och Västergötland samt från Norrland helt i ullgarn.

Noppväv som dekoration på underkjolar har förekommit i Stockholms län, i flera socknar i Dalarna och i Jämtlands stubbar dvs. stoppade underkjolar.
(Cyrus Zetterström. 1980, Geijer. 1980, Larsson. 1998, Nylén. 1995.)

Skôrvväv – Folklig noppväv från Floda socken i Dalarna

Skôrvväv

Skôrv är det lokala namnet för noppväv i Floda och ordet ”skôrv” syftar nog på att nopporna som bildas av tekniken liknar skorvar. Första gången jag hörde talas om skôrv var hos en antikhandlare. Han hade en bit av en kudde som var vävd i tekniken och påstod att den kom ifrån Floda socken där han hade inhandlat den på en auktion. Givetvis blev jag intresserad av denna vackra teknik och detektivarbetet att ta reda på mera började. Ganska snart insåg jag att det inte var en enkel uppgift att finna fakta om föremål tekniker och utförare. De personer och väverskor som är gamla i dag är ändå för unga för att själva ha vävt eller komma ihåg något om tillvägagångssättet. Några personer som innehar föremål och har ändå kunnat berätta lite grann om väverskor som utförde dessa vävar:

I Floda socken har skôrv använts till vävnader såsom åkläden (ett täcke vävt i två våder som är hopsytt, det kallas då ”skôrvåklä”), vaggåklä, kuddbitar, gungstolsmatta, underkjolsbårder och som vepa att ha på väggen. Skôrvväv kan inte ha varit speciellt utbredd, kanske var det en modeinfluens som varade under några årtionden. Tilltron till mina spekulationer i denna fråga bygger dels på att det finns mycket få föremål i skôrv i det annars så rika textilområde som Floda socken är. I vanliga fall finns det rika mängder i var och varannan gård av både vävda textilier och folkdräkter.

Fakta

Skôrvväv hade sin blomstringsperiod i Floda under senare delen av 1800-talet och en bit in på 1900-talet (ca 1880-1920) vilket stämmer överens med de uppgifter jag hittat angående noppvävens utbredning i övriga landet. Anledningen till att jag daterar skôrv till dessa årtionden är att väverskorna som utförde skôrv var födda under senare delen av 1800-talet samt att alla föremål jag studerat i tekniken har bomullsvarp vilket tyder på tiden runt sekelskiftet.

I de flesta föremål i skôrv har inslagsgarnerna färgats med anilinfärger, s.k. påsfärger, i starka nyanser såsom lila, cerise, rosa, gult, grönt, blått m.fl. Anilinfärgerna och köpgarner färgade med kemiska färgämnen kom att användas allt mera under senare delen av 1800-talet. Några av textilierna har garner som är växtfärgade.

De föremål som finns i tekniken d.v.s. åkläden, kuddar, vepor, gungstolsmattor och underkjolar tyder på, när det gäller inredning av bostaden och modet i att använda underkjol, att skôrvtekniken är från tiden runt sekelskiftet.

Flodaskôrvens ros- och bladmönster är tydligt inspirerad av 1880-tals textilier.

Något om underkjolar

Ella Odstedt skriver i sin avhandling ”Övre Dalarnes bondekultur under 1800-talets förra hälft” att man i det äldre dräktskicket aldrig använde någon särskild underkjol. Bruket av detta plagg har skett först under senare delen av 1800-talet. Tidigare brukade man ta en utnött vardagskjol under kyrkkjolen när man skulle ut. I Floda finns inga uppgifter skrivna om användandet av underkjolar. Ella Odstedt skriver däremot att man under senare delen av 1800-talet från nedansiljansocknarna Boda, Leksand, Åhl och Djura började använda ”treskäftade” underkjolar av halvylle. I Leksand kunde kjolen ha breda eller smala randningar i rött, blålila och grönt.

Kjolen var vävd av garn färgat med koschenill. På vintern bar man dessa kjolar under skinnkläderna men man kunde även bruka denna ylleunderkjol som vardagsplagg till hemmabruk under sommaren.

Underkjol från Leksand

Teknik

Alla textilier i skôrvteknik från Floda socken har bomullsvarp samt inslag i ullgarn. Inslagsgarnet är entrådigt och handspunnet. Grundbindningen är vanligtvis en liksidig spetskypert vävd på fyra skaft, ett skôrvåkläde har en tuskaftsbotten. Man har använt en mönstertrampa till skôrven.

Mönstret på skôrven är alltid stiliserade eller naturalistiska blommor såsom rosor och blad i många nyanser. Skôrvåklädena har alltid en markerad rosbård.

Inslagsgarnet till bottenfärgen är antingen rött eller natursvart. Det röda färgat med krapp, koschenill eller med kemikaliska färgämnen. Till skôrven har man tagit det garn som fanns att tillgå. Det kan vara ett entrådigt ullgarn lagt i tussar om fyra till sex trådar ihop eller ett tunt bomullsgarn med mängder av trådar i en tuss. Garnet är vanligtvis färgat i starka färger i flera nyanser av rött, cerise, rosa, gult, blått, grönt, lila och vitt. I några av de äldre föremålen kan man ana att skôrvgarnet växtfärgats med krapp och indigo.

I de flesta föremålen från Floda är Skôrven inplockad med tussar till skillnad från Leksandssocknarna där man plockat upp noppor i hela inslaget.