“Tärna” – Detalj från vävnad i munkabälte framtagen på 1990-talet av Västmanlands läns hemslöjdsförbund. Förlaga är del av en äldre vävnad från Tärna socken i Västmanlands läns museums samling, VLM 7097.

Munkabälte är en inom landet numera vida spridd, från början skånsk benämning på vissa vanligen fyrskaftade vävnader. Av skaften brukas två att bilda botten, och två till mönsterinslaget, som i likhet med upphämtans ligger löst över ytan. men endast rör sig med två olika längdmått, t. ex. över och under dels sex, dels två varptrådar. Det kontrasterar också mot bottnen, då det vanligen är av ullgarn (eller bomullsgarn) i färger mot vit linnelärftsbotten. Svart ylleripsbotten ha vissa täcken i södra Skåne.

Det har diskuterats huruvida munkabälte är en teknik eller endast ett mönster. Vävsättet sammanföll nämligen tidigare med skälblad. En av pionjärerna för återupptagandet, mot slutet av I800-talet, av skånska textilmetoder, fru Thora Kulle i Lund, har meddelat att munkabälte förr vävdes så att ett brett skälblad restes bakom bottensolven, varigenom man fick skäl för mönstertråden. Man skulle således kunna anse, att den rakrutiga “stjärnan” eller de två olika stygn, varav den består, i olika kombinationer vore karakteristisk för vad man kallar munkabälte. Stjärnan har dock icke alltid vävts med lösa mönstertrådar. Hos oss kan man förmoda att den gjorts bekant och gångbar delvis genom den berömda holländska drällen med atlasbundna trådar. Sådan dräll med I600-talsdatering och mönster av “munkabältsstjärna” finns bevarad i svenska högreståndshem.

Hämtat från Svenska vävnadstekniker och mönstertyper.
Kulturgeografisk undersökning
Av Emelie von Walterstorff
Nordiska Museets Handlingar: 11
Stockholm 1940

Munkabälte på skånska täcken

Eller varför inte ”Blomstertäcken från de gröna kullarnas bygd” som det så romantiskt står beskrivet i ”Gammal allmogeslöjd från Malmöhus län” om de stora prydnadstäckena i munkabältesteknik som vävts i stor mängd i trakterna runt Vemmenhögs härad i Skåne.

Att de vackra täckena beskrivs som just ”blomstertäcken” är inte så konstigt med tanke på att vävtekniken har använts på så sätt att mönsterformerna efterliknat just blommor. ”Det är som om kvinnorna i Wemmenhög särskilt lagt sig vinn om att med sitt arbete inom gårdens murar skapa sig en egen ”have” som skulle stå i blom året om”.

Munkabältestekniken är den enklaste bland de skånska konstvävnadsteknikerna och har kanske därför inte fått lika stor uppmärksamhet som täcken och dynor i t ex röllakan, flamskväv och krabbasnår. Trots den relativt enkla tekniken har kvinnorna runt Vemmenhög utvecklat mönsterformerna och tekniken till något mycket speciellt och textilierna är väl värda att lyftas fram och beundras. ”De ger ett talande intyg om skånskornas håg och förmåga att även under enkla former dikta ihop mönster”. Det som ger grundkaraktär åt ett munkabältesmönster är den så kallade munkabältesstjärnan. Denna grundform har sedan sammansatts till en mängd olika mönster.

Munkabältesstjärnan

Munkabälte

Botten i en munkabältesvävnad består av en rips eller tuskaftväv. Mönstret bildas genom ett antal mönsterinslag som flotterar över och under bottenväven. Enligt Anna-Maja Nylén2 är munkabälte en skånsk dialektal benämning på en fyrskaftad vävnad där två av skaften bildar bottenväv och två bildar mönster. Teknikmässigt är munkabälte och exempelvis tärningsväv lika, men mönsterformerna skiljer sig åt. I tärningsväv förekommer inte munkabältesstjärnan.

Zickerman3 skriver att namnet munkabälte egentligen inte betecknar namnet på en enskild teknik utan en detaljform från drällteknikens formspråk, ”men denna form har i vår folkliga textila allmogekonst kommit att – på vissa orter – göra en så starkt bygdebetonande insats, att den blifvit räknad såsom en själfvständig teknik”. Både mönstermässigt och tekniskt har munkabälte ett klart samband med textilier som importerades under 1600 och 1700-talet.

Munkabältesvävnader av olika typer har tillverkats i hela landet, mest på linnebottenvävnad med inskyttlat mönster så textilierna fått tvärrandiga mönsterbildningar. Men i sydvästra Skåne har munkabältestekniken utvecklats på ett alldeles speciellt sätt. I trakterna runt Vemmenhögs härad, se karta, har stora praktfulla täcken vävts där munkabältesstjärnorna plockats in stjärna för stjärna i olika färger så att täckena fått uttrycken av blomstrande ängar. Bottenvävnaden i dessa täcken består vanligtvis av svart eller svartbrun inslagsrips i ull på linvarp.

Karta. Skånes häradsindelning

I en inventering av äldre textilier, daterade 1600-talet till 1840, utförd av Lissie Möller i Malmöhus läns hemslöjdsförenings regi under åren 1918-1925, inventerades inte mindre än 561 munkabältestäcken i Malmöhus län, främst runt Vemmenhögs-, Skytts- och Oxie härader. Detta kan jämföras med hur många täcken som inventerades i andra vävtekniker samtidigt i Malmöhus län: 122 täcken i röllakan, 97 täcken i krabbasnår, 34 i dukagång, 6 i flamskvävnad, 94 i rosengång och inte mindre än 2.205 täcken i opphämta. Genom inventeringen kan man konstatera att täcken i munkabältesteknik varit den näst vanligaste tekniken när det gäller vävda täcken i Malmöhus län under perioden. Dock kan vi inte säkert veta om alla dessa 561 täcken varit av typen ”blomstertäcken” med inplockade mönsterdetaljer, det är möjligt att även täcken med enbart inskyttlat mönster förekommer bland inventeringsmaterialet.

Genom Möllers inventering kan vi också utläsa att munkabältestekniken i Malmöhus län mestadels använts till täcken och inte till dynor. När det gäller vävda dynor har bara 59 i munkabälte inventerats i länet jämfört med 1.232 st i röllakan, 852 st i opphämta, 462 st i flamskt, 355 st i tränsaflossa, 297 st i krabbasnår, 68 st i dukagång och 20 st i rosengång.

Det som är karaktäristiskt för blomstertäckena runt Vemmenhög är att munkabältesstjärnorna är inplockade i olika färger och inte skyttlade tvärs över (vilket är mer allmänt). På de allra flesta täcken bildar stjärnorna dessutom mönster i rombformer över ytan. Det finns två stora huvudgrupper inom täckena – de med randig botten och de med enfärgad. Dessutom förekommer fyra olika sätt att placera in munkabältesmönstret på. De olika mönsterplaceringarna beror på hur varpen är solvad, alternativt hur skälblad har använts vid vävningen.

Randig botten

De randiga täckena anses som de äldsta1 och på en del förekommer både inplockade och skyttlade munkabältesmönster. Bottenrandningen kan bestå av enbart breda fält i olika färger, färgfält som avdelas med en eller flera smala ränder eller ränder med skyttlad munkabälte. Exempel på olika randningar finns på bild 1, 2 och 3. Ibland har det skyttlade mönstret uteslutits till förmån för det inplockade (t ex på täcket på bild 1), man kan gissa att täcket då vävts med skälblad och inte med ett insolvat mönster. När ett skyttlat munkabältesmönster förekommer är ofta inte hela stjärnan med i höjdled i randningarna (se exempel på bild 2 och 3). Ibland har munkabältesstjärnorna placerats färgmässigt så att rombformer bildas över ytan, men det är inte lika vanligt som på täcken med enfärgad botten. Rombformer över ytan blir ofta lite otydligare och svårare att uppfatta på täcken med randig botten pga att man förvillas av randningarna. Kantbårder förekommer mycket sällan bland randiga täcken vilket däremot är mycket vanligt på dem med enfärgad botten.

Enfärgad botten

De flesta täckena har vävts med enfärgad botten, oftast i svart eller svartbrunt. På täcken med enfärgad botten har i stort sett alltid stjärnorna placerats färgmässigt så att det bildas rombmönster över ytan på olika sätt. Det kan man se både på bild 4, 5, 6, 7 och 8. De flesta har också en bård av något slag antingen i munkabälte eller krabbasnår (täckena på bild 4, 5, 6, 7 och 8 har alla bårder i krabbasnår men med lite olika mönsterformer). Ofta ingår också inplockade krabbasnårsstjärnor i mönsterformernas mitt som på täckena på bild 4, 5 och 7. På täcken med enfärgad botten förekommer aldrig mönsterränder med skyttlad munkabälte. Ofta har staplarna utnyttjats så att stora sammanhängande rombformer förtydligats i mönsterna. På bild 8 kan man tydligt se detta (gröna staplar). På täckena på bild 4 och 7 har botten hållts enfärgat svart och inte fyllts med staplar, här har enbart den självständiga munkabältesstjärnan använts i mönsterformerna tillsammans med stjärnorna i krabbasnår. På täckena på bild 5 och 6 är det inte heller staplar som använts som utfyllnad mellan munkabältesstjärnorna. Här är det istället solvningens typ, som ger ett tätt munkabältesmönster, som utnyttjats mellan stjärnorna för att förstärka rombformerna.

Alla är unika

Det som främst kan sägas när man tittar på munkabältestäckena från sydvästra Skåne är att det finns stora variationer i mönstersammansättningar och uttryck. Många täcken verkar vid första anblicken ganska lika varandra, men vid närmare granskning ser man att det finns skillnader. Det beror förmodligen på att en utveckling av mönsterformerna ständigt har pågått. Ett täcke har vävts, en annan väverska har haft det som förlaga och förändrat något lite i mönsterkompositionen eller solvat annorlunda. Kanske har hon flyttat på någon stjärna, vävt en annan bård eller gjort en annan färgkombination. Täckena har fått olika uttryck beroende på vilka förlagor, redskap, hjälpmedel och kunskaper väverskorna har haft. Man kan tro att munkabältesstjärnan som blomsterform har varit det centrala och inte själva tekniken.

Man kan inte annat än beundra dessa kvinnor som haft en sådan fantasi och skicklighet att komponera olika blomstertäcken och man måste hålla med om påståendet att ” Ingenstädes har det blomstrat så som i de gröna kullarnas bygd”1.

Här nedan följer fler exempel på hur täckena kunde se ut. Bilderna visar svartvita, till ¼-del handkolorerade, fotografier från Lizzie Möllers inventering i Malmöhus län år 1918-1925, som förvaras i SSHs, Stiftelsen Skånsk Hemslöjds, arkiv i Landskrona.

Noter i texten

1. Malmöhus läns hemslöjdsförening. Gammal allmogeslöjd från Malmöhus län. Malmö: Förlagsaktiebolagets boktryckeri i Malmö, 1916.
2. Nylén, A. Hemslöjd. 4 uppl. Stockholm: Bokförlaget Cordia, 1995.
3. Zickerman, L. Sveriges folkliga textilkonst, del IV-V Munkabälte och upphämta, manuskript. Nordiska museets arkiv, Stockholm.

Källförteckning

Höst, C. Blomstertäcken från de gröna kullarnas bygd, uppsats från Handarbetets Vänners skola 1999.

Zickerman, L. Volym 29, Munkabälte och krabbasnår i alla landskap samt Volym 188 Munkabälte, Skåne A-O, fotografier. Nordiska museets arkiv, Stockholm.

Malmöhus läns hemslöjdsförenings inventeringsmaterial från 1915 – 1927, Stiftelsen Skånsk Hemslöjd, Landskrona.

Wemmenhögs härads Fornminnesförenings Vävnadsutställning 1929, fotografier på textilier samt tillhörande textmaterial. Folklivsarkivet, Lund.

Bildmaterial

Karta över Skånes häradsindelning, Möllegården kultur i Åkarp, www.mollegardenkultur.se

Bild 1-8, Fotograf: Thomas Hansson. Alla munkabältestäcken på dessa bilder förvaras i Svaneholms Slotts arkiv i Skurup. Arkivmaterialet förevisas endast i forskningssyfte efter överenskommelse.

Bild 9-22, Fotograf: Camilla Höst. De handkolorerade bilderna på dessa munkabältestäcken förvaras i Stiftelsen Skånsk Hemslöjds arkiv i Landskrona. Om man är intresserad av att studera materialet närmare kontakta ordförande i Stiftelsen Skånsk Hemslöjd.

Övriga litteraturtips

VÄV Skånska allmogevävnader, Gunvor Johansson, Stiftelsen Skånsk Hemslöjd. I detta häfte finns både lite historik och tre olika vävnotor till skånskt munkabälte (samt material om många andra skånska allmogevävnader såsom röllakan, krabbasnår, halvkrabba, treskaft, dukagång, trensaflossa och opphämta). Häftet kan beställas genom Hemslöjden Skåne AB i Landskrona.