Jämtlandsömmen har kommit fram tack vare några örngottsfynd på 1920-30 talen. Dåvarande föreståndarinnan på Jämtslöjds vävskola, Karin Nilsson 1883 – 1976, hade funnit två örngott. Det var kring dem som hon och hennes elever arbetade och så småningom lät trycka ett litet mönsterhäfte, Jämtlandssöm, utgivet på Heimbygdas förlag i Östersund 1932. Någon historia kring dessa örngott och några uppgifter om vem som sytt dem hade man inte. Några flera fynd har gjorts genom åren och fler personer har bidragit med mer fakta.

På Jamtli Jämtlands läns museum finns följande skänkta bonad och örngott:

• Bonad, sydd på vita bomullsnäsdukar med blått, rött och gult, 1838 (JML nr.25.312).
• Brudörngott i vit bomullslärft med broderi i vitt, 1838 (JLM nr.21.134). Inlämnades år 1966.
• Brudörngott i vit bomullslärft med broderi i rosa och vit bomullsgarn, 1849 (JLM 25.313). Inlämnades år 1978.
• Duk i bomullslärft med broderi i rosa och vitt bomullsgarn och med initialerna KAD (JLM nr. 14.416).

I länsmuseets bildarkiv finns ett litet intressant fotografi av ett broderifragment i rött och gult (storlek 7 x 17 cm). Följande meddelande står nedtecknat efter brev till Hemslöjdskonsulenten Inga Lisa Petersson, Östersund år 1965: ”Sänder här ett gammalt broderi med text. Har hela tiden varit fäst inuti ett gammalt skåp tillhörande Mårten Olsson, Laxviken. Som det var fastsatt högst uppe i skåpet, har det ej observerats förrän helt nyligen. Hälsningar Lina Kjelsson, Laxviken.”

Broderiet var fäst med lack vid en papperslapp med text: ”Gåsarna och getterna skall senka os 4 hestter och 15 kor och hundra får öfwer fullödigt med getterna och all boning menniskett så mycket så skall ock ni wara der i tre veckor och dansa och trög den 5 april 1842.” Dessutom fanns en pappersremsa med text: ”Nils Olofs son Ingeborg Olofs Dotter, detta föreningsband. Olof av guds för(syn?) nytt den 5 April 1842, gud gif oss frid och rolighett och efter detta lifwett en ewig Salighet.”
Lina Kjelsson är nu borta och provet, som sändes i retur, har inte återfunnits.

I privat ägo finns följande örngott:

• Brudörngott i vit bomullslärft med broderi i rött och blått, 1848. Till det senare örngottet hör en brudnäsduk.
• Brudörngott i vit bomullslärft med broderier i rosa, 1847. Detta är broderat av Kerstin Kjelsson född Olofsdotter, född 4 maj 1825 i Laxviken, död i Laxviken den 11 augusti 1907.
• I Aspås finns en sjalett i tunt bomullstyg, broderad med rosa bomullsgarn. Brodösen okänd.

Vid intervju med fru Olga Hallsten, Krokom men bördig från Skärvången, berättar hon att hon redan som liten flicka, ungefär år 1910, fick lära sig sy stygn som liknar dem som finns på de fina örngotten. Det finns kvar enkla bevis på det. Hon mindes att det var en intresserad granne som sysselsatte henne med detta. Men om hon hade modeller att sy efter mindes hon inte.

Vid kontakt med Anna Göransdotters släktingar får vi endast mycket knapphändiga uppgifter. Hennes hemgård var Opistugan i Skärvången och det sägs att hon och hennes moster en tid bodde i den lilla ladan från 1776 tillsammans med några getter.

Anna Göransdotter föddes den 8 september 1797 i Norra Skärvången. Mellan åren 1823 – 1847 bodde hon på olika gårdar i Skärvångens by och i Ottsjön. Från 1848 var hon tydligen inneboende hos sin bror Hans Göransson i Skärvången. I samtliga senare husförhörsböcker står hon antecknad som ”sjuklig”. Hon dog i Oviken 1867 men var aldrig mantalsskriven där. I dödsboken från Oviken står hon antecknad som ”sömmerska”. Där står också att hon dog av en okänd sjukdom och att attest om hennes död skickades till församlingen i Föllinge.

Eftersom hon inte deltog i husförhör i Föllinge under 1863 – 1867 är det möjlig att hon dessa år vistades utom församlingen. Enligt prästens betyg i husförhörsboken för Föllinge var Ann Göransdotter ”intelligent med goda förståndsgåvor och väl läskunnig.”