Teknik och mönster

Järvsösömmen sys som en enkelsidig plattsöm, där garnet ligger nästan helt på rätsidan. Plattsömen kombineras med stjälksöm och broderas till största delen på fri hand. Inga mallar har hittats, men fat har använts som stöd vid uppritning av rundlar. Järvsösömmen ger ett lite spretigt intryck eftersom långa stygn sys växelvis med kortare. Broderierna innehåller mycket runda former, grenar och rankor dekorerade med tofsar. En inventering av broderierna genomfördes i börja på 1970-talet och då kallade äldre kvinnor broderierna i Järvsö för tofssöm. Hur broderierna fått namnet Järvsösöm vet man inte säkert. En teori är att stadsbor som köpte broderier i Järvsö började kalla dem för Järvsösöm, redan runt sekelskiftet 1900. Järvsö socken gränsar till Delsbo socken där röda broderier också blev mycket populära under 1800-talet. Delsbosömmen kallades före sekelskiftet 1900 för långsöm. Den och tofssöm har förekommit blandade i de bägge sockenbroderierna, men i Delsbo dominerade långsömmen och i Järvsö tofssömmen. Inspirationen till långsömmen och tofssömmen kommer från sidensjalar, som en prästdotter i Järvsö broderade i början av 1800-talet. Fadern hade goda kontakter med Delsbo, som var hans födelseort, och på så sätt tros tekniken ha spridit sig även dit.

Material

Linnelärft vävdes i hemmen och var fram till 1830-talet det som användes i både överdelar till dräkter och bäddtextilier. Linnet var relativt grovt och kunde dekoreras med trådbundna broderier som rätlinjig plattsöm, korssöm, hålsöm och näversöm, men även Järvsösöm. I början när bomullsväven kom var den exklusiv och dyr och användes sparsamt, bara till de delar som man broderade på. Bomullsväven var mycket tät och inbjöd till fria broderier, då trådarna i väven var svåra att följa. Indigo, som gav en blå färg, var det färgämne som användes för att färga lin, eftersom andra färger var svåra att få att fästa på linfibrer. Därför är äldre linnetextilier oftast blekta, oblekta och blå. Med bomullen kom färgat garn i mörkt rött, som blev mycket populärt i broderier, inte bara i Hälsingland och Sverige, utan även runt om i Europa. I Järvsö och Delsbo kallades det turkiskt garn. Det var entrådigt och tvinnades ihop till önskad grovlek, som kunde variera mellan 2 och 6 trådar. Några äldre broderade örngottshuvor har inslag av ljusgult garn, som från början var starkt gult men som har blekts med åren.

Broderier för bädden

Järvsösöm broderades framför allt på hänglakan och långörngott till den statusfyllt uppbäddade sängen. Sängarna var oftast placerade i ett hörn i rummet och långörngotten hade en dekorerad huva, som låg vänd in mot rummet.

Hänglakanen hade vanligtvis även en spets och/eller frans som avslutning nedtill. Sängen bäddades på lite olika sätt i de olika hälsingesocknarna. I Järvsö täcktes bolstret av hänglakanet som hängde ner mot golvet. Över det lades ett underlakan som skulle täcka två ”tvärhänder” av hänglakanet.

Broderi i ljust rött på kortsidan av örngott

Långörngott med dekorerad huva

På det lades kuddarna, det skulle gärna vara flera ovanpå varandra med likadana broderier. Sommartid var det vanligt med en väv i slarvtjäll eller rosengång som täcke och under vintern en fårskinnsfäll.

Det var inte ovanligt att en gård hade 15 – 20 uppbäddade sängar stående, som endast i undantagsfall användes då prästen eller någon annan högt uppsatt person kom på besök. Traditionen med uppbäddade sängar levde kvar längst i fäbodmiljö, fram till 1940-talet.

Handkläden

Järvsösömmen finns också på gamla handkläden, textilier som vid högtider smyckade husen. De var omkring 30-35 cm breda och 200 cm långa. De kunde hängas upp på sidorna om en dörr, som prydnad vid eller på olika möbler som skåp, ståndur och sängar.

Textilers värde under 1800-talet

Järvsö ligger i Hälsingland och tillhör ett område där linkulturen haft stor ekonomisk betydelse, troligen redan under 1100-talet och fram till början av 1900-talet. Under 1800-talet var textilier fortfarande högt värderade och i Hälsingland var en vackert uppbäddad säng en viktig statussymbol. I en brandförsäkring från 1853 värderas säng- och linnekläder till 550 riksdaler medan allt övrigt lösöre, utom silver, koppar och tenn, tas upp till 120 riksdaler. Textilierna var ett mått på skickligheten hos gårdens kvinnor. Eftersom linne var en viktig handelsvara som bidrog till hushållsekonomin så värderades unga kvinnor, t.ex. vid frierier, utifrån sin textila handaskicklighet.

Hemslöjdens broderier

När hemslöjdsföreningar bildades i början av 1900-talet togs broderitraditionen tillvara och användes till textilier som var mer anpassade till hemslöjdsbutikernas kunder och tidens inredningsideal. Hemslöjdschefer och textilkonstnärer har omarbetat mönster och i samband med inventeringen 1971 togs många nya broderier fram. Man experimenterade också med nya färger på tyg och garn. Eftersom lin ansågs finare än bomull så valdes oftast linne eller halvlinne som underlag till broderierna. Bomullsgarn 16/2 användes till att brodera med, vanligen med två trådar i nålen. Ofta blandades två nyanser av rosa trådar, så att de liknande den färg som de äldre, blekta och nötta broderierna har.

Materialförpackningar till dukar, tabletter, gardinkappor, paradhanddukar, lampskärmar och väggbonader såldes av hemslöjden. Men även mönster till dopklänningar, skjortor och väskor togs fram. I länet gjordes en uppdelning så att Delsbosöm såldes av Gävleborgs läns hemslöjdsförenings butik i Gävle, medan Bollnäs AB sålde material till Järvsösöm.