Lappmatta med ylleklackar

Små yllelappar, klippta som tungor, langetterade och broderade, sydda som fjäll på ett enkelt bottentyg. Tekniken är sig lik i de mattor som dyker upp på vindar, hembygdsgårdar och i antikbodar runt om i landet.

Mattan är gammal och känns lite smutsig, ännu ett fynd på loppis som jag inte vet varför jag måste köpa. Men så minns jag andra liknande mattor som jag sett på mina många resor i Jämtland där jag jobbar som hemslöjdskonsulent. En matta finns på en hembygdsgård väster om Storsjön och på en vind i Föllinge. Bland andra antika föremål ligger en helt fantastisk matta slängd i en gammal barnvagn flätad av björkrötter. Flashbacks av inspirerande ögonblick, sådant jag samlat på mig vart jag än går. Det gäller bara att koppla ihop rätt minne med rätt textil. Ni vet, man ser något speciellt som sätter sig som berg och som kommer tillbaka till en ibland som en god idé.

Så när jag står där och tummar på mattan som är lite sunkig så kommer jag ihåg mattor jag sett förut. Det blir ett köp, 40 kronor, helt otroligt.

Vad man haver

Dessa gamla mattor som jag sett i Jämtland är inte unika. De finns på flera platser i landet. Alla är tillverkade på liknande sätt, restbitar av ylle eller gamla ylleplagg, klippta i små bitar som liknar tungor eller skoklackar, fastsydda på maskin i varv på varv runt en rektangulär jutevävsbotten. Klackarna har langetterade kanter och broderade stjärnor i avvikande färger. Däremot skiljer sig materialet i mattorna åt eftersom de är tillverkade av återbrukade textilier. Att ta vad man haver är trendigt nu, men de här mattorna är tillverkade för minst hundra år sedan.

De mattor jag sett är så olika. De som tillverkat mattorna har lämnat avtryck av sitt handlag, sitt formspråk- men också det material de hade tillgång till. Så typiskt för slöjden. En matta kan vara väldigt enkelt tillverkad av mindre spännande tyger, medan andra, som den på hembygdsgården i Föllinge, är helt underbar. Kanske är det en ”konstnärssjäl ” eller en slöjdarsjäl som ligger bakom den, i alla fall en person med formkänsla, teknik- och materialkunskap. Mittrutan, som är fantastisk i sig, består antagligen av ett återanvänt gammalt broderat bröllopstäcke.

Klackmattor i Skåne

I Skåne kallas dessa mattor, enligt Barbro Nyberg, tidigare hemslöjdskonsulent där, för ”klackmattor” eller ”lappmattor”. De kunde ligga innanför tröskeln till salen eller under skrivbordet. Den ansågs alltså som en fin matta.

På Nordiska museet i Stockholm finns mattor och dukar som kan vara klackmattornas föregångare. De är tillverkade i liknande tekniker. Den äldsta mattan är sydd redan omkring 1855 norr om Stockholm. Men både på Nordiska museet och på Jamtli, Jämtlands läns museum, har man nog ansett att detta är enklare textilier. De är ofta dåligt katalogiserade. I samlingarna på Jamtli finns inga klackmattor, däremot finns en matta på rekvisitaavdelningen, tänkt att ligga ute i stugorna.

Det är ingen tvekan om att klackmattorna är spridda runt om i landet, fler kollegor har berättat att de sett liknande i andra län. Även i Finland finns mattorna på hembygdsgårdar och museer. Alltid när jag stöter på textilier som liknar varandra undrar jag hur de sprids. Därför satte jag mig en dag på biblioteket och bläddrade igenom ett tiotal årgångar från 1800-talets slut av tidskriften Freja. Den innehåller många beskrivningar på både möjliga och omöjliga dåtida textila måsten. Där brukar det finnas en hel del men inte just några klackmattor.

I Åsa Wettres bok ”Gamla svenska lapptäcken” finns ett avsnitt om lappmattor med uppgifter om att de är tillverkade vid sekelskiftet, vilket också var min gissning utifrån materialen i Jämtlandsmattorna.

Dyk in i garderoben

I dag är textila material ganska svåra att få tag i. På sätt och vis är vi tillbaka till 1800 talet: vi tager vad vi haver. Farmors gamla yllekappa eller en pepitarutig yllekjol från 60-talet kan bli grunden till den nya sängmattan. Har man sedan skinnspill, läder eller annat material så kan det bli roliga detaljer.

När vi skulle ta fram en modell till en klackmatta för vår tid tog vi tillvara på lite killingskinn som blev över när vi sydde sittdynor till konferensrummet på jobbet. Dessutom har getter varit och är viktiga som näring här i Jämtland så det stämmer med ”vår” Jämtländska klackmatta.