Teknik och mönster

Från Delsbo och Bjuråker, i nordöstra Hälsingland, finns några sittdynor och ett vaggtäcke bevarade. De är sydda i en teknik som där kallas för ”slarvsöm”. Textilierna är i huvudsak dekorerade med återbrukade yllelappar, som sytts fast på ett enkelt sätt, ibland bara på en sida. Det skiljer tekniken från den traditionella påläggssömmen. Lapparna är påsydda med kast­ och förstygn. Vaggtäcket finns i Nordiska Museets samlingar. Mönstret är uppdelat i tre avlånga fält, genom två gröna band. Fälten är i sin tur uppdelade i mindre rutor med hjälp av tvärgående tygremsor i rött, grönt och blått. I rutorna finns stiliserade blommor och blad. Vaggtäckets långsidor och de längsgående gröna banden har dekorerats med små rektangulära lappar. Lapparna har en rundad kortsida och är bara fastsydda i en sida, den rundade sidan är l. På Hälsinglands Museum finns en dyna som är daterad 1779. Mittpartiet består av en rektangel med ett kryss av tygremsor. I mitten finns en stiliserad blomma, av flera lager tyg. Rektangeln är inramad av tygremsor dekorerade med åtta runda och blomliknande lappar, dels i hörnen och dels på sidorna. Dynans lappar är påsydda från kanterna in mot mitten. Flera rader med avlånga tyglappar som är rundade i ena kortsidan, är fastsydda så att de delvis täcker raden utanför. Ytan påminner om fiskfjäll. En snarlik, odaterad dyna finns i Nordiska Museets samlingar.

I privat ägo finns ytterligare en dyna, med en liknande kant av lappar ytterst. Mellan kanten och rutan i mitten finns en ram med rutor i skarvsöm. Mittrutorna på ramen är broderade med stjälksöm, som bildar fyrbladiga blommor. Kronbladen är fyllda med broderade knutar. Övriga rutor är dekorerade med påsydda lappar som bildar stiliserade blommor. Mittrutan, som också har en ram av stiliserade blommor, är dekorerad med påsydda bokstäver, BPD, omgivna av en ring av knutar och bladkrans i påläggsöm. I nordvästra Hälsingland finns några dynor med visst släktskap med slarvsömsdynorna. Där är det långa vadmals­ eller klädesremsor som klippts vågiga i ena långsidan. Den raka långsidan har sytts fast på bottentyget, så att ytan blir helt täckt. Den vågiga kanten ligger lös. Remsorna bildar fyllda kvadrater. Antingen fyller en stor ruta hela dynan eller också bildar remsorna fyra mindre rutor.

Slarvsömsdyna, Hälsinglands Museum.

Material

Dynan och vaggtäcket på Nordiska Museet är sydda på en linnebotten medan dynan från Hälsinglands Museum, har hopsydda lappar av kalmink (ett randigt tyg i ylle som importerades från England) som underlag. Lapparna som bildar mönstret på dynan, är i huvudsak av ylle och fastsydda mot botten med relativt grovt lingarn. Baksidorna på dynorna är av skinn. Har man använt fårskinn så är ullen vänd inåt. Hörnen har tofsar av tyglappar i ylle. Dynor för stolar I bondemiljö var bänkar den vanligaste sittmöbeln. När stolar börjar förekomma under 1700­ talet så var de ofta använda som äresäte för husbonden eller bruden. Stolarna hade ofta en upphöjd kant runt sitsen, med plats för en kvadratisk dyna. Det finns fler dynor bevarade från Hälsingland i andra tekniker. Inga dynor är inregistrerade som bruddynor och det är bara den från 1779 som är daterad.

Textilers värde under 1700­ och 1800­talet

Under 1700­ och 1800­talet tillverkades merparten av de textilier som behövdes, i hemmet. Fram till början av 1700­talet, innan spinnrocken sakta gjorde sitt intåg även i bondemiljö, spanns det mesta garnet fortfarande på slända i Hälsingland, Eftersom det tog lång tid att karda, spinna, väva och kanske också färga och bereda ett ylletyg, värderades det väldigt högt. Det gällde att ta tillvara hushållets resurser, även de minsta lapparna tillvaratogs och användes bl.a. till dynor. De var på den tiden verkliga prakttextilier!

Närbild slarvsömsdyna, Hälsinglands Museum.

Hemslöjden och slarvsömmen

Slarvsömmen har inte lämnat några spår i produktionen hos länets hemslöjdsbutiker under 1900­talet, även om tekniken lyftes fram i en utställning på Hälsinglands Museum och i tidskriften Hemslöjden. I slutet av 1990­talet uppmärksammades tekniken på Utställningen ”Slöjda för livet” på Ljusdalsbygdens Museum. Därefter har de äldre dynorna studerats i samband med workshops och inspirerat slöjdare att arbeta vidare med tekniken.

Litteratur

• Lanthemmens prydnadssöm, Gertrud Grenander Nyberg
• Hemslöjd, Anna­Maja Nylén,
• Linet i länet, Länsmuseet i Gävleborgs län
• Kvinnomöda och skaparglädje, Nedslag i Jämtlands och Härjedalens textilhistoria, Ulla Oscarsson