Björkens ytterbark kallas näver. Det är ett smidigt, starkt och formbart material som dessutom är vattentätt och motståndskraftigt mot röta och svampangrepp. Därför har det förmågan att bevara lukt och smak i mat. Näver innehåller dessutom tjära och brinner väldigt bra. Tjäran kan utvinnas genom torrdestillering för att få björktjära. Sot från bränt näver blir också ett användbart pigment som kallas kimrök. En bit näver vill gärna rulla ihop sig själv, särskilt om det kokas eller värms på annat sätt. Alla dessa egenskaper gör näver väldigt användbart till många olika saker. Näver har heller inte några kända negativa effekter när man arbetar med det.
Björk finns i hela landet men för slöjd ställs höga krav på kvalitén, att nävret är tillräckligt slätt och smidigt. Framförallt är det glasbjörkens näver som är användbar för slöjdändamål eftersom den fortsätter att vara slät även på äldre träd. Och den växer huvudsakligen i norra Sverige. Bästa tiden att ta näver är på våren då träden savar. Om man är försiktig skadas inte björkens innerbark och därmed inte trädet så mycket. Efter lång tid kan björken bilda nytt näver, dock av sämre kvalitet. Eftersom det är risk att skada trädet och avskalade björkstammar kan se illa ut är det bästa att ta näver på björkar som ska fällas eller att ta från nyfällda träd på våren. Det är också oerhört viktigt att alltid fråga markägaren om lov. Idag är det få i landet som skördar näver så mycket av det som används importeras från Ryssland.
Uppbyggnad
Näver består av korkvävnad och är det yttersta vävnadsskiktet i trädets bark. Det näst yttersta vävnadsskiktet kallas silvävnad. Korkvävnaden består mest av döda korkceller med inlagrat korkämne (suberin) och vax. Detta gör att vatten och gaser har svårt att tränga igenom nävret, det tar därför inte heller upp vatten nämnvärt. Cellerna kittas ihop med barklignin vilket bidrar till att göra nävret tätt. Förekomsten av suberin i nävret gör det motståndskraftigt mot bakterie- och svampangrepp. Näver innehåller dessutom många hartser, vilket gör det än mer beständigt mot röta. Det förekommer betulin i nävret, en sorts terpentin som ger den vita färgen.
Historia
Människor har använt näver under lång tid och till många olika saker. Arkeologiska fynd berättar att näver användes till taktäckning för över 5000 år sen och Ötzi, ismannen, som levde 3300 år före Kristus bar två näverburkar i sin packning, troligen för att förvara glödande kol i. Det finns också belägg för att näver användes som underlag att sova på under stenåldern.
Eftersom näver är vattentätt kan det användas vid husbyggen, t.ex. mellan husgrund och syllstock eller som taktäckning. För att hålla taknävret på plats täcktes taken antingen med takved eller med torv. Ett nävertak kan hålla i 50-60 år. Detta var ett så viktigt material att på 1500-talet kunde man använda taknäver som betalningsmedel och björknäver var tillsammans med trätjära fram till 1600-talet en av de största exportprodukterna från Norden.
Slöjden
Man kan skörda näver i stora flak eller skära långa remsor. Av flaken kan man tillverka diverse föremål som burkar, kontar, sulor i skor och sydda fat. Nordamerikas ursprungsbefolkning gjorde kanoter av större näverflak. Remsorna kan flätas till korgar, kontar, brödfat, skor och väskor, eller användas till sänke och flöten för fiske eller lindas runt en urholkad stomme till en näverlur eller näverflöjt. Om remsorna värms i hett vatten blir de lite elastiska och kan lindas väldigt tajt. Då beter den sig nästan som krympslang.
Då näver antänds lätt och brinner länge är det därför utmärkt att tända en brasa med. Speciellt då det går att tända även när det är nytaget eller fuktigt ute. När näver brinner uppstår en svart rök på liknande sätt som när tjärstubbar brinner. Den tjära som finns i näver kan utvinnas genom torrdestillation på samma sätt som man utvinner trätjära ur ved. Tjära som utvinns ur näver av god kvalité blir en prima produkt som kan användas till lädersmorning och träskydd. Om man blandar den starkt doftande björktjäran med bivax så får man s.k. ryssolja som användes som lädersmorning. Benämningen ryssolja kommer av att många ryssar använde den.
Om man håller ett stycke näver över elden så kommer näveroljan ut. Förr i tiden skrapades oljan ihop och tuggades till dess det blev en seg massa som användes som lim. I Västerbotten kallades det neverkwe. Limmet användes redan under stenåldern till att fästa pilspetsar på skaften. Det har även använts till att laga porslin med. Nävrets limämne används också vid tillverkningen av näverlurar och till knivskaft.
