Näver har från förhistorisk tid ända till våra dagar använts inom hela det subarktiska området. Med det menas de norra delarna av Amerika, Asien och Europa. Näver har använts inom många olika områden och föremål har tillverkats på en mängd olika sätt.

Tampade näverburkar

Tampade näverburkar går att göra så gott som lufttäta och har därför förr i tiden använts mycket för förvaring och transport av livsmedel – även sådana av mer flytande karaktär som filmjölk, mjölk och brännvin. Mindre burkar användes ofta till snus och tobak. Idag förvarar man gärna kaffe och te i näverburkar.

Burkarna tillverkas av två stycken ark näver som vänds med barkens utsida (den vita sidan) mot varandra, så att man har den bruna, släta savsidan både på insidan och utsidan av burken. Näverstycket som är ytterst hålls ihop av låsfogar, så kallade “tampar”, som består av utskurna flikar i ena ändan av nävret som träs in i hål i andra ändan. Man kan även göra större burkar ihopsatta av flera näverstycken med flera rader av låsfogar. Tamparna kan göras i olika utformningar och utgör oftast en dekorativ detalj på burken. Botten och lock tillverkas i trä och burkarna kan dekoreras ytterligare med rotsömmar, ristningar eller genom att punsa mönster med små horn- eller trästämplar. De kan även målas med tunn oljefärg.

Helnäver

En snabbare teknik att göra en burk av näver är att vika sidorna, ungefär som med papper. Sedan sys hörnen ihop, traditionellt har det gjorts med ullgarn, lingarn eller rot. Dessa burkar är ofta dekorerade med vadmal och liknande. Du får inte en tät burk med den här tekniken så den lämpar sig inte lika bra för matförvaring. Men de har ändå haft många användningsområden i form av både korgar, burkar och fat. Kärt barn har många namn och viknäver-, helnäver- eller hastburk är vad många kallar dessa burkar.

Rönnbarksburkar

I Härjedalen använde man sig av rönnens bark för att göra burkar att förvara olika saker i. På grund av den starka lukten är de inte lämpliga att använda till matvaror. I rönnbarken går fibrerna motsatt av vad de gör i näver, man tar alltså rönnbark på längden av stammen och inte “på tvären” som med näver. Därför kan man, även med bark från en ganska tunn rönn, göra rönnbarksburkar som är ganska breda fast inte så höga. Barken sys ihop med rötter och en remsa näver för att dölja skarven. Oftast har man använt näver i kombination med filt, vadmal och ullgarn för att dekorera och förstärka burkarna. Näver används också till botten och lock som sys fast på burken med rötter.