Ett svep består av ett kluvet träspån som har formats till en ring och sytts ihop med rötter eller vingpennor. Många svep är runda men kan lika gärna vara oval eller ibland tre- eller fyrkantig. Ofta tar man hjälp av varmt vatten eller ånga för att mjuka upp ligninet i träet så att det dels böjs lättare och dels håller formen bättre när det har torkat – denna teknik kallas basning.
Svepaskar har använts för mat, bland annat smör, men också som så kallade färdskrin för förvaring av till exempel fina kläder. Numera ses de ofta innehållande knäckebröd. Inte bara förvaringskärl har tillverkats i svepteknik, utan också stommar till såll och trummor.
Det finns olika traditioner inom svepaskar i landet vad gäller sömmarna och bottnarna. I södra Sverige placerades botten inne i svepet, medan man i norra Sverige gjorde bottnar med fals, så att en del av botten var inne i svepet men att den även gick ut under svepets sidor. Från norra Sverige ser man oftast kedjesömmar och från södra snärjsömmar.
De flesta träslag kan användas för svep, men mest lämpliga är sådana som är lättkluvna eller kan prepareras på ett sätt så att de blir det. Tallens splintved kan exempelvis göras mer lättkluven genom att låta den ligga i blöt några månader.
Det finns många olika låsanordningar för svepaskarnas lock, från en enkelt låspinne till mer komplicerade kombinationslås, eller konstlås som de också kallas. En annan variant är knäppasken, där locket sitter i spänn mellan två ståndare fästade i varsin ände av svepet, så att det knäpper till när locket pressas ner på plats.
