I Delsbo i Hälsingland har knypplingen varit mycket omfattande långt in på 1900-talet. Här har det dokumenterats två skilda sätt att knyppla. En äldre tradition utan mönster och stödnålar inne i spetsen, och en yngre som har levt kvar till idag och som är förknippad med släkten Rudolphi. Ett underlag av näver har använts med uppstuckna hål som stöd på rullen. Det uppstuckna hålsystemet gör att olika mönster kan knypplas i samma spets. Det har utnyttjats i en del äldre textilier där både årtal och initialer har knypplats in.

Svartluvespetsarna och de flesta av de breda spetsarna har tydliga bottnar där mönsterformerna ligger på. Den varianten av spetsar var mycket vanliga under 1700-talet.

De textilier från Delsbo som har knypplade spetsar är, förutom huvudbonader, hänglakan, örngott, handkläden och bårkläden. Bårkläden användes till att bära kistan till graven.

De äldre linnetextilierna har spetsar knypplade i vitt lingarn. Under 1830-talet börjar rött bomullsgarn användas till en del mönsterformer i spetsen. Efter 1845 knypplades de flesta spetsarna i enbart bomullsgarn. Då kommer den Amerikanska bomullen som både är billig och lätt att färga jämfört med det handspunna lingarnet.

Familjen Rudolphi och kyrkluvespetsen
Carl Friedrich Rudolphi (f.1735 i Pommern) kom som fältskär till Delsbo omkring 1760. Enligt traditionen var det sonen Carl Gustav som började knyppla spetsen till Delsbos kyrkluva. Från början sägs spetsarna ha knypplats i silke som köptes från Tyskland och som underlag på knyppelrullen användes då pergament av kalvskinn med ett uppstucket hålsystem. Senare knypplades spetsarna i oblekt lingarn och de färdiga spetsarna färgades sedan svarta och behandlades för att bli glansiga. På de dynor som finns bevarade från släkten Rudolphi har rullarna istället ett underlag av näver med uppstuckna hål. Samma tradition med näverunderlag återfinns också i Finland.

Traditionen att knyppla fortsatte i släkten och det berättas att både män och kvinnor knypplade ”en ros”, en rapport, innan utomhusarbetet började på gården under den mörka årstiden.

Ruth Hansén
Genom giftermål kom Ruth Hansén till Delsbo 1909. Hon intresserade sig mycket för knypplingen och blev den person som kom att bidra mest till att föra knypplingstraditionen vidare i bygden. Mönstersamlingen på fotot visar en del av de spetsar som hon knypplat av och dokumenterat och i vissa fall också utvecklat. Genom åren höll hon ”100-tals” kurser i knyppling och hon startade också en fond, ”Ruth Hanséns fond för Delsboknyppling”. Med bidrag från fonden har mönster och arbetsritningar till drygt tio Delsbospetsar tagits fram av Föreningen Svenska Spetsar. Mönstersamlingen och provpärmar finns idag i Delsbo Hembygdsförenings samlingar.