Spets eller hålstickning började under 1700-talet och fick ett stort uppsving under 1800-talet då spetsstickning var väldigt populärt och spreds genom mönsterböcker och tidningar. Spetstickningen har bland annat varit vanlig i Sverige, Italien, Storbritannien och Estland. Vanligast var det att sticka sjalar, vantar, dukar och koftor med spets- eller hålteknik.

Ett spetsmönster bildas av räta och aviga maskor samt ihopstickningar och omslagsmaskor som ger hål. Så kallade hålmönster. Ibland kallas också spetsar för hålmönster. Omslagen (omslaget är en ökning) motsvaras alltid av en minskning på ett annat ställe så att man behåller samma antal maskor. Vanligast är att omslagen och minskningarna görs enbart på rätsidevarven men på exempelvis stickad spets görs omslag och ihoptagningar även över avigvarvet.

Spetsmönstren finns i många olika varianter, från de lättaste där mönsterrapporten bara består av ett eller två varv som upprepas, till svårare som består av åtskilliga varv per mönsterrapport.

“Spetsmönster är inte alltid så komplicerade även om de kan se svåra ut”, Johanne Ländin, från podden Nördic Knitting

Den färdiga stickningens resultat är självklart beroende av vilket garn och vilka stickor du väljer. Vill du ha ett tunt och skirt resultat väljer du tunnare garn. Vill du ha ett fastare resultat tar du grövre garn och väljer stickor efter hur stadigt du vill att spetsen eller hålmönstret ska bli.

Idag används tekniken mer till färdiga plagg som sjalar, linnen och koftor eller dukar men det går förstås även att göra tunna ”band” av stickad spets. Spetstickningen är elastisk kan spetsstickade plagg och band ändra form efter ett tag.

Vill du sticka en skir sjal väljer du lämpligen ett tunt en- eller tvåtrådigt ullgarn som är lite elastiskt. Helene Wallin, från podden Nördic Knitting

Källor: Nördic Knitting, Digitalt Museum och Hallands kulturhistoriska museum

Bilder:

Mönsterbok: ” Mönster till spetsstickning och hålsöm…” Tryckt i Uppsala av Wahlström & C. 1845. Upplandsmuseets samlingar

Vanten från Härjedalen
Bomull och bomullsgarn kom tidigt till Härjedalen och många vantar och muddar finns bevarade och är inventerade. Bilderna från inventeringen finns hos Länshemslöjdskonsulenterna i Östersund. Muddarna bakom vanten är också tillverkade i bomullsgarn och har också virkade detaljer. Vantar stickade i bomullsgarn, brudvantar, troligen 1800-talets första hälft.
Stickade oftast vita bomullsvantar var populära varor i gårdfarihandlarnas sortiment, de stickades för avsalu i hemmen på vissa orter och såldes sen som finvantar.