Erika ”Riika” Aittamaa (1866-1952) var född Kruukka i Junosuando. Hon gifte sig med sin August och flyttade till Lovikka där de fick sig en stor familj. August var skogsarbetare och inkomsten var blygsam, så för att dryga ut ekonomin brukade Erika sticka till folk i byn.
Erika kom med tiden att bli den första kvinnliga företagaren och innovatören i Pajala kommun, som år 1892 skapade Lovikkavanten. Likt många andra uppfinningar uppkom även Lovikkavanten genom ett misslyckande, men utvecklades till en slitstark och varm vante som stickas än idag av medlemmar i Lovikka Husmodersförening.
Bakgrund
Det hela började med att en välbärgad man i byn gav Erika ull för att sticka honom hållbara, varma vantar. Hon stickade ett par men de var stenhårda och otympliga, så karln ville inte ha dem. Han var rent av arg för att hon förstört hans ull. Detta var givetvis försmädligt för Erika så hon tog tillbaka vantarna och började med att tvätta paret och torka dem, varpå hon sedan ruggade dem, in- och utvändigt med en karda. Nu var det ”annat ljud i skällan” då karln fick vantarna tillbaka, han blev väldigt nöjd över slutresultatet och rekommendationerna började ta fart. Vilket innebar att Erika fick så många beställningar av vantar att hon fick börja lära upp andra att sticka. Så med dagens mått mätt blev hon även en utbildningssamordnare som lärde alla i byn som ville att sticka vantar. Det är nu en tradition som gått från hand till hand, där de äldre lärt och visat de yngre. Lika viktigt som det var för Erika, att alla vantar skulle tillverkas likadant och se likadana ut, är det än idag för medlemmarna i Lovikka Husmodersförening.
Tillverkningen idag
Ett par äkta Lovikkavantar tillverkas traditionsenligt genom att de stickas av egenspunnet ullgarn. Husmodersföreningen spinner detta själva av förgarn. Därefter stickas vantarna med dubbelt garn och med hårt motstånd för att få de hårda pansarliknande vantarna (som den 1:a upplagan). För att mjuka upp vantarna tvättas de i så hett vatten som händerna bara tål och sedan får de lufttorka. Sedan tar kardandet vid och det ska kardas så att ett fluffigt mjukt ludd bildas i ett jämnt lager över ytan, både in- och utvändigt – dock utan att man gör hål! Detta är ett tungt arbete som även många män till husmödrarna fått känna på. Till slut återstår att försköna vanten med brodyr, där mönstren kan efterlikna kuusen hako (granbarr) risti (kryss) eller ruutu (ruta) och färgerna får gärna vara granna. Det sista är att pryda paret med Husmodersföreningens varumärke ”Äkta Lovikka-vante” vilket är en kvalitetsgaranti för att Lovikkavantarna är traditionsenligt handgjorda.
Husmodersföreningen bildades 1951 av driftiga kvinnor i byn, de såg bland annat till att få Pajala Kommuns första vägbelysning till Lovikka år 1955. För att få ihop pengar till detta höll kvinnorna i fester, auktioner, lotterier och filmvisning. Samt en egenavgift på 25 öre till belysningskassan, som de gav vid varje syjuntamöte en gång i veckan.
1962 registrerades varumärket Äkta Lovikka-vante hos Patent- och registreringsverket. Varumärket används än i dag av de medlemmar som har rättigheten enligt stadgarna att traditionsenligt tillverka och sälja den unika Lovikkavanten. Idag stickas även andra produkter som mössor, sockar och halvvantar med Lovikkainspiration, som är en vidareutveckling av den traditionella Lovikkavanten.
Text och foto: Johanna Hjärtström för Lovikka Husmodersförening