Även om många verktyg som hammare och tång återkommer inom flera hantverk finns många olika mer specialiserade men vanliga verktyg för varje hanterverkstradition. Här presenteras några av de som förekommer inom varmsmide.

Avskrot

Används för att kapa av, eller ”skrota av” järnbitar. Är i princip ett väldigt grovt stämjärn som placeras i städet med eggen uppåt. Järnet som ska kapas placeras sedan mot eggen och med hammaren slår smeden ner järnbiten över eggen tills den -nästan- går av. Vanligtvis sparas en liten tunn del som bryts av för att inte riskera att slå hammaren i avskrotet och skada verktygen.

Dorn och mejslar

Verktyg som placeras mot och slås ner i det glödgade stålet. Vanligtvis är det grova mejslar som smeden tillverkat själv och som har olika former. Exempelvis kilformade och spetsiga för att driva upp ett hål, eller platta i spetsen för att stansa ut hål. De kan ha funktionen av stämplar som pressar ett avtryck i metallen. En vanlig modell är klyvmejseln, där ena änden har en egg, ungefär som ett grovt stämjärn. Med den kan smeden klyva, kapa eller göra markeringar i stålet. Dorn hålls antingen för hand eller med tång och pressas ner med hammarslag, för hand eller med maskin.

Sätthammare

Verktyget är format som en hammare men är inte avsett att slå med, utan att slå på. Som ett dorn med skaft. Det finns en uppsjö olika former, men en vanlig modell är klyvhammare för att hugga spår i eller klyva stål. En annan vanlig variant är planhammare som har en stor, slät bane och används för att plana ut ojämnheter på en smidd yta.

Sänke eller understycke

Ett verktyg med en fördjupning, form eller mönster vari det glödande stålet pressas ner och får formen av fördjupningen. Det kan till exempel användas till att pressa ett mönster, som ett löv eller en lilja på stålet. Eller för att skapa en mer exakt form. Ett sänke med en skålform ger stålet en rund form på ena sidan medan hammaren plattar till den andra.

Genom att använda ett överstycke eller en sätthammare med samma skålform går det att smida klot. Och många andra former. Den typen av dubbla sänken är vanliga att använda vid smide med maskinhammare eller fallhammare. För att slippa flera lösa delar och vara säker på att över- och underdelen hamnar i rätt läge varje gång monteras de ofta ihop, med ett fjädrande stålskaft ungefär som en grilltång. Då går det snabbt att lägga rätt och går att hålla med en hand.

Giljotin

Giljotinen kan sägas vara en konstruktion för lösa över- och undersänken av lite enklare modell. Giljotinen håller sänkena på plats men låter dem glida uppåt och nedåt så att det går att lyfta översänket, föra in det varma järnet, släppa ner sänket och sedan slå ner det i det i järnbiten. Sänkena kan till exempel vara formade som ett avskrot och en klyvmejsel, det vill säga två eggar som skär ner i järnet från två håll. Giljotinen placeras vanligtvis i städets fyrkantiga hål alternativt i skruvstycke eller lockplatta och bearbetas för hand.

Nageljärn

En stålbit med ett eller flera hål i och ett handtag att hålla i. Används för att smida huvudet på spikar. Efter att spikens spets formats till rätt dimension placeras spiken i nageljärnets hål så att en liten klump ligger ovanpå hålet och sedan formar smeden huvudet på spiken. För att smida olika grova spik behövs nageljärn med olika stora hål. Namnet kommer från tyskans nagel som betyder spik. Smidet av en spik finns beskrivet och illustrerat på 365slöjd.

Lockplatta

En grov stålbit med flera hål i olika former. Hålen kan både användas till att sätta olika insatser i för att exempelvis böja stålet mot, eller som fördjupningar att smida mot.