Inom silversmide och kopparslageri används ett flertal olika hammare med olika form och vikt för olika ändamål. Olika rundningar för att driva skålar, planhammare för släta ytor och strukturhammare för mönster i ytan är några exempel. För små arbeten som silversmide är hammarna givetvis mindre och för varmsmide är de större och tyngre. Kopparslagaren har liknande hammare som varmsmeden men också behov av fler och mindre hammare för olika typer av arbeten. Varmsmeden klarar sig bra med en hammare även om det kan vara tacksamt att ha ett par till med olika vikt att växla med beroende på arbetsuppgift.

Smideshammarens delar

I stort består alla hammare av ett huvud och ett skaft. Huvudet har en platt eller svagt rundad slagyta på ena sida kallad bane medan den andra sidan kan se lite olika ut. För varmsmide har den ofta en pen, en avrundad kilformad del. Penen är oftast i 90-gradig vinkel mot skaftet, men undantag förekommer. Banen flyttar materialet åt alla håll, vilket betyder att metallen blir plattare och pressas ut åt alla håll när smeden slår på den. Ungefär som när man plattar till deg med handen. Penen flyttar material huvudsakligen i två riktningen, som en kavel.

Silversmideshammare har vanligtvis en bane i var ände och det är oerhört viktigt att ytan på banen är helt slät för att inte lämna märken i metallen. Därför både slipas och poleras ytorna som ska forma ädelmetaller så de är släta och blanka. Även vid varmsmide ska inte banen ha några jack eller större ojämnheter, men de grova metallerna är betydligt mindre känsliga.

Slägga

Släggan är en tyngre hammare. De kan ha två plana sidor eller vara utformade likt smideshammaren med en bane och en pen men med en vikt mellan 2–10 kg. Den typiska släggan har ett kring meterlångt skaft för tvåhandsfattning. Men det finns också mindre släggor eller tyngre hammare som kallas enhandssläggor.

Tvåhandssläggan används vanligvit av en ”smedhalva” det vill säga en annan person än smeden själv. Smeden kommunicerar med smedhalvan genom knackande slag med hammaren på städet och markerar med hammarslag på materialet var hen vill att smedhalvan ska slå.

Att smida med slägga sker med en speciell teknik där man (om man är högerhänt) håller vänster hand långt bak på skaftet och höger hand längre fram och vid svingandet låter man skaftet gå förbi höften. Denna teknik ger precision och kontroll av slagen.