Den vanliga brännässlan, Urtica dioica, har använts som textilfiber under många tusen år. Brännässlan växer vilt i hela Sverige, från söder till norr, och trivs bäst i näringsrika marker. Nässlor blir inte lika höga om de växer i fullt solljus, som på skuggiga platser där den kan växa sig hög.

Nässlor har historiskt odlats som textilfiber småskaligt och för hushållsbehov. Men linet konkurrerade ut hampa, humle och nässlor som textil växtfiber då linet gick att odla i stor skala. Även industrialismen och bomullens intåg minskade nässlans betydelse.

Nässlorna skördas med fördel innan blomningen. Ju tidigare skörden sker desto finare blir tågan. Efter skörd bör nässlorna torkas så fort som möjligt och skörden bör ske i torrt väder då nässlor lätt möglar. Därefter ska nässlan förvaras torrt, men inte för varmt. Hettar man upp tågan blir den skör. Nässeltågan bereds på samma sätt som linet genom rötning, bråkning, skäktning och häckling. Den oblekta nässelfibern är grön-grå till färgen, men bleks den t ex i solen kan den bli glänsande vit.

Nässlans stjälk är lösare byggd och mindre förvedad är linet och hampans och därför lättare att bereda, men är fattigare på bast. Nässlans egenskaper kan jämföras med rami och lin. Den är smidigt, elastisk och mjukt och har använts till allt från tunna fina beklädnadstyger till säckar och rep.