Originalet till vävnaden är ett gammalt finnvävstäcke, som upptäcktes i Undrom på Rödön någon gång i början av 1900-talet. Det hittades på en höskulle där det legat ”i långliga tider” och hade senast använts som slarvtäcke för kringstrykande folk som besökte gården (”tattare”). Därav kallas det numera för ”Tattartäcket”. Dess ursprungliga användningsområde är inte känt, men säkert har en så praktfull vävnad haft en ärofullare användning. Allmänt kan sägas att äldre textilier i första hand var brukstextilier och inte som nu i första hand prydnadstextilier. Tänkbara användningsområden för vävnader av denna typ är t ex som bårtäcken eller som åk-kläden, d.v.s. för användning i släden, med eller utan påsydd fäll.

Den gamla vävnaden donerades till Jämtlands Läns Museum av Brita Olsson, Undrom. Den var mycket illa medfaren men restaurerades av museet och visas sedan 1991 i museets permanenta textilutställning ”Kvinnomöda och skaparglädje”. Dess nuvarande mått är 167 x 80 cm, men troligt är att det ursprungligen varit bredare än 80 cm, eftersom det är ihopskarvat i längdriktningen och man kan se att delar av mönstret saknas i skarven. Originalvävnaden är inte märkt, men man har daterat den till slutet av 1600-talet eller början av 1700-talet.

Mönsterbilden, med figurer inneslutna i åttkantiga speglar, anknyter till äldre finnvävar som funnits i länet. Denna typ av mönster finns dels på några vävar från medeltiden, dels på en vävnad från Vemdalen från 1600-talet. Den sistnämnda är den som mest liknar Tattartäcket i mönsterkonstruktionen. Den har också livsträd och hästar inneslutna i åttkantiga medaljonger, åtskilda av bårder och stjärnor. Färgsammansättningen i Tattartäcket är däremot densamma som förekommer på ett flertal finnvävar från 1700-talet, där det ena lagret i dubbelvävnaden är gult, medan det andra har inslag i omväxlande rött och blått i en brun varp. Övriga finnvävar som man funnit i dessa färger har däremot en annan mönstring, med en stor mittspegel med ett ytmönster, omgivet av bårder runtom och i över- och underkant.

Den som vävde Tattartäcket har alltså använt sig av en ”modernare” färgsättning medan mönstret återgår på en äldre tradition. Vävnader från denna tid brukar ha starkt kristen prägel, med kyrkliga symboler tolkade i tidens anda. Motiven i de åttkantiga speglarna är s.k. livsträd, och de tre mittersta har frukter som är stiliserade granatäpplen, ett motiv som är mycket vanligt förekommande i äldre folklig konst. Livsträdet är ett mytiskt träd, som genom sina frukter, sina löv eller saft, skänker liv eller odödlighet. Livsträdssymboliken har assimilerats av många religioner. Inom kristendomen betecknar det dels Kristi kors, dels telningen från Jesse rot, d.v.s. Kristi stamträd. Det kan också uppfattas som Jesus själv, liksom nattvarden kan uppfattas som livsträdets frukt. I täckets livsträd finns också symboler för återuppståndelsen. Korsmotivet kan återfinnas både i livsträden och i de särskiljande stjärnorna. Även hästarna och fåglarna har säkert haft symbolisk betydelse, medan bårderna kan vara ren dekoration eller ha kristen innebörd.

Alltsedan täcket blev känt har dess mönster använts som en symbol för Rödön. När Alexander Berger gjorde de fyra fantastiska damastbonaderna till kyrkan 1927-1929 vävde han in både livsträd, hästar och bårder från Tattartäcket. Två kopior av täcket vävdes upp vid Jämtslöjds kvinnliga slöjdskola av Maria Modén-Olsson som var vävlärare vid skolan. Det skedde någon gång före 1925. En av dessa kopior användes som mönsterförlaga vid skolan. Den förvaras nu på Länsmuseets förråd i Havremagasinet tillsammans med annat material från skolan. Den andra hänger på restaurang Hov. Jag har haft stor glädje av den när jag konstruerade mitt mönster, eftersom originalet var så illa medfaret. I vävnaden på Hov kunde jag få tips om hur jag skulle kombinera ihop de olika delarna till en helhet. Uppgifterna om vem som vävde dessa kopior har jag fått från Brita Eklund i Östersund, som tjänstgjorde vid Jämtslöjds kvinnliga slöjdskola under 40 år från 1925, först som vävlärare och sedan som rektor.

Den nya kopian vävdes av mig för Rödöns församling år 1990. Tekniken, finnväv, är en teknik som varit vanlig framför allt i landets västra delar: Bohuslän, Härjedalen och Jämtland, d.v.s. tidigare norska landskap, liksom också i Norge. Jämtlands läns museum har bevarade vävnader i tekniken dels från medeltiden, dels från 1600-, 1700- och 1800-talen. Varje tidsepoks vävar har sin egen karaktär, men tekniken är densamma. Materialet i vävnaderna från 1700- och 1800-talet är tvåtrådigt ullgarn som varp och entrådigt ullgarn som inslag, och det är också vad jag använt i kopian. Garnet är spunnet av ull från svenska lantrasfår av gobeläng- och ryatyp. Det har spunnits av Wåhlstedts Textilverkstad i Dala-Floda, ett mindre spinneri som arbetar på hantverksmässig basis. Inslagsgarnet har man specialspunnit för min räkning, just för att användas som inslagsgarn i denna typ av vävnader. Jag har färgat garnet med syrafärger, syntetiskt framställt av färgpulver som har den bästa färghärdighet man idag kan få vid hemfärgning.