BOHUSLÄNSKA RYOR

Västkustens vävda fintäcken

De bohuslänska ryorna har en särställning och skiljer sig markant från de uppsvenska ryorna, främst beträffande färger och mönster men även genom den vävteknik och det material man har använt.

Ryatäcken förekommer i södra Bohuslän, framför allt i Inlands södra och norra härader, som är prydnadsryans enda större utbredningsområde i Sverige. Prydnadsryor lades över den högt uppbäddade sängen och de användes för att bona stugan till fest och begravning.

Den vanligast förekommande mittfiguren i ryatäckena har döpts till krabban i folkmun. Ursprunget är ett orientaliskt motiv som härrör från lotusblomman.

Mönstren i de flesta bohuslänska ryorna är inspirerade av de orientaliska mattornas stiliserade mönster och starka färger.

Ett motiv som återkommer i flera varianter är den i folkmun kallade ”krabban” eller ”fläkta rockan”. Motivet som inspirerat till ”krabban” är ett palmettmönster som finns i mattor från Mindre Asien. Det är ett urgammalt mönster som föreställer en lotusblomma.

I översättning till den bohuslänska ryan sker vissa förändringar och efterhand har mönstret förenklats och förändrats. Runt ”krabban” finns snedställda rutor som ofta fått 4 eller 6 ”ben”. I den inramande bården är också snedställda och rundade rutor invävda. När man använder benämningen ”fläkt rocka” på mittmönstret kallas de benförsedda rutorna runt omkring för ”krabbor”.

Ryatäcken med mönster från korsstygns- och mönsterböcker förekom även i Bohuslän. Tillsammans med de traditionellt rutade mönstren från slitryorna bildar de en strikt mönstrad yta i mittspegeln och en bård med zick-zack-linjer.

I det blå täcket har Väverskan spegelvänt mönstret och även initialerna. Täcket är, som de flesta breda vävnader, vävt på halv bredd och sedan hopsytt.

Närheten till Göteborg – med ostindisk handel och stor textil import och där orientaliska mattor förekom i inredningarna – har spelat stor roll i skapandet av nya mönster och impulser till ett starkare färgval.

De bohuslänska ryorna vävdes i ullgarn men också tidigt i stor utsträckning i bomull, vilket kan härledas till närheten till Göteborg och många hamnar längs den bohuslänska kusten. Även sättet att väva och knyta skiljer sig från de uppsvenska ryorna.

Nockorna, som bildar luggen, består av en avpassad dubbelvikt tråd som knyts runt varptrådarna så att en ögla och två avklippta ändar bildas i nocken. Denna teknik förekommer endast i de bohuslänska ryorna.

Ryatäcken från slöjdinventering i Bohuslän

Trots att ryatäcket har varit en vanlig textil i hemmen är få bevarade i privata hem idag. Vi har funnit fyra täcken, från Tjörn, Solberga, Ödsmål och Stenungsund. Samtliga ryor är vävda med avklippta nocktrådar som bildar öglor och avklippta ändar.

Täcket från Tjörn har den så typiska ”krabban” i mitten och med en kantbård. Runt omkring krabban i mittspegeln finns flera snedställda rutor, romber. Några av dessa har fått fyra ”ben” och andra en mjukt avrundad form. Spegeln har en röd bottenfärg, krabban och romberna är gröna med vita konturer. Krabbans centrum har en ljust rödgul ton. Bården är grön med romber i rött och vitt.

Täcket har bomull i varpen, botteninslag och nockor i ullgarn.

Det är vävt i hel bredd, 142 cm, längd 200 cm. Det finns antaganden om att täcken som är vävda i hel bredd är vävda av yrkesväverskor. Det är inte daterat med det härrör från två systrar som levde från mitten av 17oo – till mitten av 1800-talet.

Täcket från Solberga, som numera finns på Bohusläns museum i Uddevalla, är vävt med lingarn i varpen, inslag av nöthår i bottenväven och hårdtvinnat ullgarn i nockorna. Mittpartiet består av en stjärna som bildats av timglasformer och romber. Runt omkring finns romber med bladliknande utskott och timglas.

I bården omkring finns samma former upprepade med olika mönster på kortsidorna. Mittspegelns originella utformning utgår sannolikt frän de traditionella ”krabban”. Bottenfärgen är grön med rött och vitt i mönster. Årtalet 1867 är invävt ovanför mittstjärnan.

Täcket är vävt i full bredd, 155cm, längd 166 cm.

Täcket från Ödsmål är av en annan typ än ovanstående.

Spegeln har ytmönster av små romber, ”medaljonger”, omväxlande gröna och röda mot vit botten. Bården har en zick-zack-linje och ett enkelt kors i varje hörn och grön botten med röda och svarta viggar. Täcket är vävt helt i ull och i två våder, 75 cm breda, som sytts ihop. Längd 191 cm. ”Täcket är vävt omkring 1844 vid tidpunkten då ”farmors mor Johanna gifte sig i Ödsmål”. Det är fodrat med ett gråsvart bomullstyg från färgade sockersäckar.

En rya med samma mönster och färgställning men som har bomulls- och nöthårsgarn i nockorna finns på Nordiska museet i Stockholm.

Täcket från Stenungsund är av en tredje typ. Initialerna A B A D 1894” är invävda högst upp i spegeln. Därunder två motställda fåglar på grenar, en blomma i mitten, två lyror och längst ner fem stjärnor. Bården är mycket enkel med små regelbundet placerade prickar. Botten är vävd av ylleraffel och nockorna är uppklippta. Den är 126 cm bred och 208 cm lång. Detta är möjligen en rya som kommit till i en brytningstid då ryans funktion ändrades från täcke till matta.

Länshemslöjdskonsulent Susanne Harrysson, Slöjd i Väst, Västra Götalands län 20110915

Ryatäcken i Bohuslän

De bohuslänska ryornas lugg, nockorna, är knutna med avpassade dubbelvikta trådar vilket ger en ögla och två avklippta ändar i varje knut. De ouppklippta öglorna är kvar i den färdiga ryan. Knuten är gjord i slutet skäl. Nockorna kan variera i längd, men är ganska korta, de täcker oftast precis mellaninslagen till nästa nockrad. Täckena är som de flesta breda vävnader, vävda på halvbredd och sedan ihopsydda.
Allmän rya historik

Rya eller ragg är ord som är besläktade med engelskans rug, hårig matta och tyskans rühe, pälsverk. Detta tyder på en företeelse som är mycket ålderdomlig både som ord och föremål.

Enkelt mönstrade ryatäcken för bädden, så kallade slitryor har funnits i Sverige sedan 1300-talet, bland annat på kloster och i slott. Dessa slitryor användes med nocken, dvs. ryaknutarna, vända mot kroppen för att värma i bädden. Tekniken att knyta nock på nock i mer eller mindre täta rader har förmodligen ursprungligen gjorts för att imitera den dyrbara skinnfällen. Därför kunde också slätsidan, den synliga delen av ryan ibland vara rikt mönstrad.

Slitryorna har förekommit i alla samhällsskikt men blev först under 1700 – 1800-talen mera vanlig hos allmogen. Lokala traditioner utvecklades och i kusttrakterna ingick det också en s.k. skötrya, en rya som värmde i både vått och torrt, i den personliga utrustningen till sjöss.

De rikt mönstrade prydnadsryorna började komma på modet under 1600-talet, då var det nocksidan som skulle visas upp och pryda den uppbäddade sängen. De förekom först i högreståndshemmen men under 1800-talet även hos allmogen.

I södra Bohuslän utvecklades en stark tradition med rikt mönstrade prydnadsryor. Mönstren har hämtat inspiration ur äldre tiders mönsterböcker. Att ryorna värderades högt kan man se i gamla bouppteckningar, fullt jämförbara med en silverbägare.

Förutom att pryda bädden användes ryan också till att bona stugan till fest och ibland förärades brudparet bröllopsryor med initialer och årtal. Förlagan till den här ryan har bruden själv vävt till sitt bröllop 1813.

Nyvävd prydnadsrya, med handspunnet garn, efter gammal förlaga. Spinnerska Irene Andersson, Väverska Lisbeth Granberg

Närheten till Göteborg med ostindisk handel och textil import har gett impulser till nya mönsterformer. Eftersom ryorna var så färggranna står det Rosiga ryor i bouppteckningarna. Mönstret består ofta av en mittspegel med en bård runt omkring. Den vanligast förekommande mittfiguren har döpts till krabban i folkmun. Motivet som inspirerat till ”krabban” är ett palmettmönster som finns i mattor från Mindre Asien.

Material

De bohuslänska ryorna har linnevarp. Botteninslaget är av ullgarn. Nockorna är till största delen av hårt tvinnat ullgarn. Från 1700-talets slut såldes spinnbomull som smugglades in i Göteborg via södra Inlands fiskehamnar. Av bomullen spanns ett grovt hemspunnet garn som användes till en del av nockorna på många bohuslänska ryor.

Rya- och UllMa-projektet “Nock, Ragg, Rya – Det glänser om ullen”

Ett projekt som bygger på fem års forskning om ryans traditioner påbörjades 1997. Forskningen har genomförts av sex hemslöjdskonsulenter från olika län. Västra Götalands län medverkade i projektet och vandringsutställningen som påbörjades efter att de första handspunna ryorna visades på Liljevalchsutställningen “Slöjden är här, Slöjden är härlig” 1998.

Vandringsutställningen “Nock, Ragg, Rya – Det glänser om ullen” har vandrat runt och visats över hela landet.

Efter att ha studerat äldre ryor har varje län låtit spinna ryagarn och vävt upp ryor utifrån traditionen och med ny formgivning. På detta sätt har både spinnerskor, väverskor och formgivare deltagit i projektet. Genom ett samarbete med Wålstedts Textilverkstad AB har resultatet också blivit nya maskinspunna garner, som har stor likhet med de handspunna garner som användes i ryor på 1700- och 1800-talen.

Ryorna i dessa garner är formgivna med inspiration från slit- och prydnadsryor som användes i sängarna i Bohuslän, Närke, Uppland, Västergötland och Öland. Kvaliteterna varierar från landskap till landskap och ger olika karaktärer och användningsområden.

I boken “Nock, Ragg, Rya – Det glänser om ullen” finns allt om ryans tidiga historia, fåret och ryaullen, ryagarnet från Wålstedts och vävsedlar för den som själv vill pröva på.