Också kallad Svenska Kvinnliga Nationaldräktsföreningens festdräkt.
I Falun, 1902 grundar Märta Jörgensen Svenska Kvinnliga Nationaldräktsföreningen. Föreningens syfte var att reformera dräktmodet och skapa en dräkt som var raka motsatsen till sekelskiftets hårt snörda kvinnodräkt i siden, otvättbar, släpande i smutsen på gatan, just en sådan som hon och alla andra fina damer använde. Konstnärerna Carl Larsson och Gustav Ankarcrona blev henne behjälpliga och tillsammans komponerade de en allmän svensk nationaldräkt.
Denna dräkt kunde ju dessutom fungera ”för de som ingen dräkt hade, så de slipper låna från andra bygder”. Inspirationen hämtades från Österåkersdräkten, som på inrådan av dåvarande kronprinsessan Viktoria bars av tjänstefolket på Tullgarns slott, där Märta några år tidigare arbetat som trädgårdspiga.
Märta Jörgensen bar sin dräkt nästan dagligen fram till sin död 1967, i övrigt blev nog inte detta den succé som skaparna hoppats på. Intresset och användandet hade sedan länge avtagit. Tills en dag i mitten på 1970-talet då en Sverigedräkt från tidigt 1910-tal lämnas in på Nordiska museet och ställs ut, vilket ger dräkten ett uppsving. Den tanke som fanns vid dess skapande i början av förra seklet kom att gälla även nu; en dräkt att använda av den som kommer från en plats som saknar historiskt dräktskick. Från 1980-talet är det Drottning Silvia som gjort Sverigedräkten populär igen.