Måste man ha huvudbonad? Det är nog den vanligaste frågan när det gäller folkdräkt, näst efter vilken dräkt ska jag välja.
Huvudbonaden var en mycket viktig del av dräktbärandet, det var där mycket av identiteten satt. Med huvudbonaden visade kvinnan om hon var gift eller ogift, vilket var en viktig signal för den tidiga dräktbäraren. Det var också helt otänkbart för en gift kvinna att visa sitt hår för någon annan än sin man, så det gällde att stoppa undan hårtestarna och hålla dem på plats och det gjordes med hjälp av huvudbonaden. Frågan om huvudbonadens vara eller inte vara har ibland också haft betydelse för kvinnans frigörelse.

Vilka huvudbonader som bars har varierat från plats till plats och över tid. Bruket av klutar var stort i södra Sverige, längre norr ut användes bindmössorna, som från början var mjuka och ganska stora, men över tid tenderade att bli allt mindre och med tyget monterat över pappstommar. Dessa kompletterades med en spets, så att det verkligen gick att dölja håret. Lokalt fanns stora variationer och särskilda huvudbonader, så det är svårt att säga generellt vad som har burits var.
Så småningom ställde de moderna frisyrerna till det för bärarna av huvudbonad. Då blev det svårt att sätta upp bindmössor och klutar, för det naturliga underlaget av lång fläta och hår utan lugg, var borta, men det gick att lösa. Med lösflätor och tofsar kunde det gå att fästa huvudbonaderna så att det såg ut som det en gång gjorde.
Männens huvudbonader har bestått av kasketter, höghattar, vidbrättade hattar, slokhattar, luvor, kilmössor, ja uppräkningen blir lång. Det som präglat männens huvudbonader är tidens mode och ekonomi. För männens del har inte huvudbonaden haft samma symbolvärde som för kvinnor. Till exempel har inte männen huvudbonad signalerat civilstånd.