Att smida är att omforma metallen

Flera metaller kan formförändras på samma sätt som lera. Packas ihop, tunnas ut, plattas till och pressas till olika former. Skillnaden är att metall är hårdare är lera och behöver mer kraft och olika metaller har olika stor plasticitet eller duktilitet, det vill säga att de kan ändra form olika mycket utan att gå sönder. Vid plastisk bearbetning uppstår spänningar i metallen och när de blir för stora spricker materialet. Guld, silver och koppar bearbetas kallt men kan värmas upp emellan för att minska spänningarna. Järn (stål med låg kolhalt) kan formförändras till viss del i kallt tillstånd medan stål (härdbart stål) knappt tål någon formförändring alls. I upphettat tillstånd har däremot järn och stål en näst intill obegränsad plasticitet, det vill säga de kan formas praktiskt taget hur som helst. Guld har dock störst plasticitet av alla metaller och kan smidas så tunt att ljus kan lysa genom.

Drivning

Genom att lägga metallen på städet och slå på den med en hammare så plattas den till lite grann för varje slag. Det som händer är att kraften pressar samman och flyttar material ut åt sidorna, ungefär som när en bagare pressar en deg mot bordsytan. Med den metoden går det att driva metallen så att den växer i yta samtidigt som den tunnas ut. Vanligt vid tillverkning av skålar och andra föremål i plåt. Svampformade städ och sättverktyg med olika kurvaturer är effektiva för olika typer av drivning. Och olika former på hammare kan ge olika effekter på drivningen. Drivningstekniker är speciellt vanliga inom silversmide och kopparslagning.

Räckning

Att sträcka ut metallen. Samma princip som drivning, kraften från hammare och mothåll flyttar material ut åt sidorna samtidigt som det blir tunnare. Material som inte redan är platta går att vrida ett kvarts varv mellan slagen och får då ett fyrkantigt tvärsnitt, samtidigt som det blir längre och smalare. Genom att hela tiden ställa ämnet på högkant blir det aldrig platt, utan bara tunnare – och längre. Att driva ämnet på det viset kallas att räcka. Metoden används till exempel för att smida ut spetsen på en spik.

Stukning

Motsatsen till räckning kallas stukning och innebär att materialet packas kortare och tjockare. Slår smeden med hammaren på kortändan av en metallbit trycks den änden ihop och sväller. Då järn och stål är mer formbart i hett tillstånd värms vanligtvis en begränsad del av ämnet upp just där smeden vill ha stukningen. Det kan vara exempelvis mitten på en järnstång. Genom att låta stången stå på städet och slå på andra änden trycks materialet ihop där det glöder och inte nämnvärt i ändarna.

Bockning

Att böja ett material är kanske den enklaste formen av smide. Tunna ämnen som trådar går i regel att böja med en tång medan grövre material eller plåtar kan behöva kraften från en hammare, det är då man talar om att bocka. Vanligtvis genom att slå med hammaren över kanten på städet eller med hjälp av skruvstycke eller andra verktyg för fasthållning. Eftersom materialet vill böja sig där det är som tunnast kan ojämnheter eller avsmalnande former göra det svårt att skapa jämna former. Stål som glöder är betydligt lättare att böja än kallt och är också lättare att böja i en jämn båge.

Ett långsmalt glödande järn böjs mellan två stålpiggar

Vridning

En vanlig och enkel dekoration inom exempelvis silver- och framför allt järnsmide är vridningar. En fyrkantig stång kan genom att fästas i ett skruvstycke i ena änden vridas med en tång så att stången skruvar sig och får ett spiralmönster. Genom att till exempel hugga in spår i materialet eller klyva det före vridningen går det att skapa mer effekter med tekniken. Järn och stål som är mer formbara i glödgat tillstånd kan punktvärmas för att styra var vridningen ska ske, precis som vid stukning. På så vis kan smeden byta riktning på vridningarna eller skapa en jämn vridning på ett avsmalnande ämne. Kall metall vrider eller böjer sig annars där det är som tunnast.

Det finns också en uppsjö av olika verktyg som kan göra hål, omforma eller lämna avtryck i metallen. Allt från släta ytor och enkla markeringar till genomgående hål och avancerade former som nästan ser gjutna ut. Läs mer under Verktyg.