Vävning är ett sätt att framställa en textil genom att två vinkelräta system av trådar flätas samman. Det kan göras med hjälp av mycket enkla redskap där varpen (de längsgående trådarna) spänns mellan två fasta punkter eller lindas runt något och inslaget (de tvärsgående trådarna) träds in mellan varptrådarna. För att underlätta vävningen har människan tagit fram olika redskap som underlättar vävningen, exempelvis bandgrindar, brickor och olika typer av vävstolar.
Bindningar
Det finns en mängd olika vävtekniker. Dessa byggs upp av olika bindningar, det vill säga systemen som trådarna korsar varandra på. Det finns tre olika grundbindningar: tuskaft, kypert och satin. Alla andra bindningar kan härledas från dessa.
Varp- och inslagseffekt
Vävarna kan också varieras genom att välja om varp- eller inslagstrådarna blir mest framträdande. Vävtekniker där man ser mest av varpen på rätsidan kallas varpeffekt och tekniker där inslaget syns mest kallas inslagseffekt. Genom att kombinera båda och låta dem bilda mönster.
TUSKAFT
Tuskaft eller lärft är den enklaste av grundbindningarna. Det bildas när första inslaget går över de udda varptrådarna och det andra och över de jämna. Den har använts i allt från grov säckväv till tunn linnelärft. Eftersom det bara bildas två skäl blir variationerna i grundbindningen få, i stället kan man variera med färg och kvalitet. Det är också vanligt att kombinera tuskaft med särskilda mönsterinslag som antingen utförs skyttlat med speciella mönsterskaft som lyfter eller sänker utvalda varptrådar eller genom inplockat mönster.
Vävtyper i våra texter som har tuskaft som grund:
- Dubbelvävar/Finnvävar
- Halvkrabba
- Munkabälte
- Noppväv/Skôrvväv
- Opphämta/Upphämta
- Rya
- Rölakan
- Slarvtjäll
KYPERT
Kypert är den andra av grundbindningarna inom vävning. Genom att upprepat låta inslaget gå under exempelvis två varptrådar och över den tredje och sedan förskjuta bindpunkten ett steg vid varje inslag uppkommer de karaktäristiska snedlinjerna. Treskaftad kypert är den enklaste och alltid oliksidig. Fyrskaftad är vanligare och förekommer både som liksidig och oliksidig. Det finns många sätt att variera kypert, skaftantalet kan ökas och solvningen kan förändras så att snedlinjerna bryts och bildar viggar eller kvadrater.
Vävtyper i våra vävtexter som har kypert som grundbindning:
- Gotländska bolster
- Östgötadräll
- Bunden Rosengång: Jämtländska täcken och Skaraborgska gubbatäcken.
SATIN
Den tredje grundbindningen inom vävning är satin (även kallat satäng och atlas). Här är de så kallade bindepunkterna jämt utspridda och ger en slät yta. Satin har alltid varp- eller inslagseffekt och är kan alltså inte vara liksidig. Satin används när man vill ha släta glansiga ytor som sängkläder, möbeltyger och duktyger. Genom att kombinera inslags- och varpeffekt kan man få fram de så kallade äkta drällmönstren och det är också vanligt förekommande i damastvävar.
Vävtyper i våra texter som har Satin som grundbindning:
- Östgötadräll (men oftast har den en kypertbindning)