I Sverige har vi en speciell knypplingsteknik som bygger på att den som knypplar arbetar på fri hand alltså utan ett mönster och en beskrivning. Detta sätt att arbeta på har varit vanligt i landskapen Skåne, Blekinge, Dalarna och Hälsingland. Även inom landskapen har tekniken utvecklats olika vad gäller redskap och underlag på knyppeldynan samt inom spetsarnas användningsområden. I Vadstena följer man däremot ett uppstucket mönsterband som sitter fäst på rullen när man knypplar. Det vi idag allmänt menar med spets är spets tillverkad i vit linnetråd.
Knypplingens grundläggande idé är att tråd uppspolad/upplindad på knyppelpinnar sammanfogas, flätas, genom två olika rörelser. Dessa kallas korsning och vridning eller som i Dalarna hoptag, snoning. Korsningar och vridningar varieras på olika sätt och bildar olika slag och bottnar. Man använder alltid två gånger två par knyppelpinnar samtidigt. Ibland har slagen samma namn inom Vadstena knyppling och folklig knyppling från Dalarna, ibland inte.
- Korsning och vridning kallas för enkelslag (Halvslag)
- Korsning, vridning och korsning kallas vävslag.
- Korsning, vridning, korsning och vridning kallas dubbelslag.
- Snoning och hoptag kallas halvslag
- Snoning, hoptag, snoning och hoptag kallas helslag
- Snoning, hoptag, snoning, hoptag, snoning och hoptag kallas dubbelslag
- Hoptag, snoning och hoptag kalllas vävslag.

UTGÅNGSLÄGE

KORSNING

ENKELSLAG

VÄVSLAG

DUBBELSLAG


