Virkning är en textil teknik som utförs med en sticka med en krok i ena änden (virknål) och garn. Av en fortlöpande tråd bildas öglor, maskor (luftmaskor), fästa i varandra. Vänder man arbetet och sticker nålen i luftmaskorna bildas fasta maskor. Genom växling av olika masktyper bildas mönster.

Det finns många olika teorier om varifrån virkningen härstammar. En del hävdar att virkningen är känd i Italien som nunnearbete eller nunnespetsar redan på 1500-talet och att det därifrån skulle ha spridits till övriga Europa. Men efter omfattande undersökning av italienska kyrkotextiler har man funnit att de äldsta kända arbetena var från senare delen av 1800-talet.

En annan teori är att virkningen härstammar från den arabiska halvön och att den därifrån har utbrett sig österut till Tibet, västerut till Spanien och vidare till de andra medelhavsländerna. Ytterligare en teori är att virkningen skulle härstamma från en primitiv stam i Sydamerika där de använt sig av virkade prydnader i sina riter. I Kina finns det också tidiga exempel på virkade dockor. Men det troligaste är att virkningens ursprung är från Europa. 

En primitiv form av virkning kan härledas till norra delarna av Skandinavien, Estland, Skottland och vissa bergsområden i Sydöstra Europa. Tekniken kallas påtning och består av endast smygmaskor. Man påtade mestadels värmande plagg såsom vantar, sockor och mössor.

Virkningens ursprung tros också kunna komma från tambursöm som blev populär då bomull blev vanligt under 1800-talet. Arbetet utförs genom att man med ett redskap likt en virknål drar upp öglor av garn genom ett bottentyg som spänts i en ram. Det kan vara så att man sedan hoppade över bottentyget och skapade fritt med maskorna i luften = virkning. 

Man antar att virkning är den yngsta av alla hantverksformer i Europa eftersom man bara kan spåra den tillbaka till 1800-talet. Till en början spreds olika virkmönster genom att man lånade varandra små virkade provbitar och virkade av varandras påhittade mönster. Men snart började man skriva ner beskrivningar. Den första virkboken på svenska utkom år 1845. Det mest förekommande då var virkning i vitt garn i tunna material likt spetsar. När virkböcker och beskrivningar blev vanliga kom det mesta att virkas; dukar, tvättkorgar, sjalar, sockor, överkast, olika etuier för olika ändamål, samt grytlappar såklart.

Inom hemslöjdsrörelsen i Sverige var virkningen inte accepterad, eftersom en av rörelsens grundare Lilli Zickerman beskrev tekniken som förkastlig då den kunde utföras halvliggandes.

Mormorsrutan är något som starkt förknippas med virkning. Den har genom tiderna använts för att producera fyrkantiga tygstycken. Den blev omåttligt populär under 1970-talet, men kan härledas tillbaka till slutet på 1800-talet där man använde den för att virka filtar till spädbarn. Mormorsrutan har varit och är ett sätt att ta tillvara på restgarner.

foto – Joony_unsplash

Virkning är en teknik som lämpar sig bra att arbeta med fritt och tredimensionellt. Idag används virkningen kanske mer experimentellt och kan ses som en konstform. Tekniken förekommer ofta vid gerillaslöjd- garngraffitti som kan beskrivas som en kreativ mix av hantverk som placeras i det offentliga rummet på ett icke-förstörande vis och innehåller ofta något slags budskap och kommenterar samtida politiska och samhälleliga händelser.