Ju mer kunskap vi har om hur textila material fungerar desto friare är vi ju att experimentera och få dem att hålla längre, säger textilkonservatorn Ingeborg Skaar om de textilier vi har runtomkring oss. Vi vet ofta inte vad vi köper och därmed köper vi också på fel grunder. Lär känna dina plagg, det gör inte bara att din garderob håller längre, det ger också en hållbarare livsstil, säger konservatorn som arbetar med att förlänga livet på textilier inom kyrka och offentlig miljö.

Ingeborg Skaar tvättar en matta när vi hörs, hon finns i Vara i sin ateljé inhyst i ett gammalt sjukhem. Hon är textilkonservator och driver sedan 16 år egen verksamhet, numera med två anställda. Hon berättar att hon behöver gott om ytor, ett stort tvättkar och bra arbetsbord med god belysning för att göra ett bra jobb. Att granska, undersöka och lära känna materialet är en viktig del i hennes arbetsrutin. Som textilkonservator handlar det om att komma nära ett föremål för att få förståelse för i vilket skick det är och vad det också tål i åtgärdsväg. Ska man alltid tvätta?

– Ibland kan det faktiskt vara så att det är smutsen som håller ihop en textil och att fibrerna vid tvätt blir så sköra att föremålet går sönder. Det är en avvägning förstås, säger hon.

Till stor del är Ingeborgs kunder kyrkor, museer och institutioner, men en del privatpersoner söker sig också till henne. Då handlar det om större textila objekt som vi förstått att det finns ett ekonomiskt värde i, draperier, mattor – och dopklänningar.

– Ja, det som går i arv och det vi ser ett symbolvärde i är ofta något vi får in för renovering. Att föra en dopklänning vidare i generationer är fortfarande viktigt för oss.

Ur ett resursperspektiv är det utmärkt att vi ser över våra textila skatter där hemma säger Ingeborg, och kanske i ännu högre grad vårdar det vi har, landar vi i när vi pratar om en textilkonservators vardag. Framförallt i förhållande till att köpa nytt och slänga bort. Kanske är det inte främst textilkonservatorerna som yrkeskår som ska laga alla täcken eller kläder som vi skulle kunna lämna in, men däremot kan kåren vara behjälplig med kunskap och vägledning kring just vårdandet i stort menar hon. “Lär känna dina material!”utbrister hon:

– När du köper nytt, lär dig att tyda informationen på innehållslapparna. Är plagget tillverkat i ett bra material? Håller det för tvätt? Isåfall håller det länge? Men tvätta inte för mycket!

Vad är det som händer med våra plagg i tvätten?

– Fibrerna slits och det minskar hållbarheten i textilen. Och om du har köpt ett billigt plagg från början är fibrerna och även sömnaden ofta av dålig kvalitet, och därmed lätta att tvätta sönder.

Ottomanen på Nääs slott har originaltyg som var i behov av lagning (bilden ovan t.v.). Efter behandling av Ingeborg Skaar, ottomanen är hel och finns på Nääs slott (bilden ovan t.h.).

Men förutom att ge råd om vård och skötsel, vad innebär arbetet som textilkonservator? Ingeborg har själv erfarenhet från bland annat Västergötlands museum och Textilmuseet i Borås innan hon startade sin egen verksamhet. Hon berättar att arbetet förstås varierar utifrån uppdrag, men att det främst handlar om vårdandet och restaurerandet av textila material och föremål. Hon skiljer på ett antal begrepp. Konservering, restaurering och renovering.

– Om det handlar om skador på ett museiföremål vill jag göra så lite ingrepp som möjligt. Då handlar det om att bevara och behålla ett föremåls autenticitet.

Vad gäller restaureringen kan det handla om att göra små ingrepp, stödlagningar för att plagget, textilien eller föremålet ska kunna tåla att visas upp.

Renoveringen innebär det största ingreppet på föremålet. Ingeborg berättar att de ofta renoverar exempelvis textilier som brukas i kyrkan, en mässhake som bärs av en präst slits och behöver därför åtgärdas.

– Det handlar förstås om att göra ingreppet så osynlig som möjligt, skadorna ska inte vara det första man ser.

En stor del av Ingeborg Skaars arbetsuppgifter och uppdrag finns alltså inom kyrkan. Sedan år 2000, då kyrkan och staten gick skilda vägar, avsätts pengar för upprätthållandet av de textilier som finns i våra kyrkliga samlingar och dessa uppdrag går till exempelvis Ingeborg och hennes kollegor. En nisch som de inte är ensamma om att fylla.

Hon berättar om ett uppdrag hon och hennes kollegor genomförde för några år sedan. Hon beskriver det som en fantastisk resa med en mässhake som konstnären Sten Kauppi gjorde på 1960-talet. Den består av sidendamast från det exklusiva venetianska väveriet Bevilacqua. Dess ok består av ett tyg vävt i guldmetalltråd, vilket slet på plagget varje gång prästen lyfter armarna och lämnade så småningom två stora hål i sidorna. Här fick textilkonservatorerna en svår uppgift att lösa. Hur laga något så värdefullt på ett så osynligt sätt som möjligt, och dessutom göra det hållbart, så inte nya hål uppstod? De kontaktade väveriet i Venedig och tillsammans med dem kunde en beställning göras på ett nytt tyg, dock med blandmaterial, bomull och silke, som inte var lika ömtåligt som det tidigare sidentyget.

– Vi sydde en ny mässhake och oket flyttades över. Nu används mässhaken igen, det är ett bra exempel på när det är roligt att vara textilkonservator.

Den mässhake som Ingeborg Skaar berättar om, formgiven av Sten Kauppi och med hål vid armarna på grund av den guldtråd som utgör broderierna. Den tillhör Sunne kyrka. (bilden ovan t.v).
Efter det genomförda arbetet, där oket kunde flyttas över till en ny mässhake, med material specialbeställt i en blandning av bomull och silke, för att hålla bättre. Mässhaken används idag i Sunne kyrka. (bilden ovan t.h).

Traditionellt tänker vi nog på revor i stora oljemålningar, spröda akvareller som behöver vård eller översyn av andra konstnärliga objekt som hör till konstvärlden när vi tänker på vad en konservator gör. Där har traditionen funnits längre, men främst i kombination med ekonomi – vi ser värdet i att konservera och vårda vår konst. Det textila området har samma behov, men där finns inte samma självklara omsorg, eller ekonomiska kraft att koppla in en expert. Konservatorer inom det textila området har vi haft under hela 1900-talet, mycket tack vare Handarbetets Vänners direktris Agnes Branting, som 1904 också grundade textilateljén Licium i Stockholm och verkade för vård av textilier.

För Ingeborg kommer intresset för det textila området hemifrån, med en vävande och sömmande mamma och mormor. Men ursprungligen skulle hon bli sjuksköterska, men fick en termin över innan hon kunde söka in:

– Min mamma prenumererade på tidningen Hemslöjd och där såg jag en annons från Sätergläntan och att de hade en terminskurs i vävning. Jag gick den terminen och sökte aldrig vidare till sjuksköterskeutbildningen.

Hon verkar nöjd med valet av bana. Det är ett varierande och intressant område säger hon, med visst mått av detektivarbete. Att känna igen material, tidsbestämma utifrån tillverkningsprocess och skaffa sig förståelse för enskilda konstnärskap och epoker och därmed användande av tidsenliga tekniker och material är något som lockar henne. Ingeborg är också engagerad i textilens historia, uttryck och möjligheter. Vad är det som är så roligt med ditt arbete?

– Att jag får se så fantastiskt mycket vackert! Det finns en mängd vackra textilier där ute, vi har en verkligt rik textil tradition i Sverige. Det är lätt att glömma bort.

En del av den gigantiska ridån till Hjalmar Bergmanteatern i Örebro är här trasig och i behov av lagning.

Hela ridån på Hjalmar Bergmanteatern, här i helt lagat skick.

Ridån lagad och därmed fullt fungerande på Hjalmar Bergmanteatern i Örebro igen.

Men området är viktigt inte bara ur ett historiskt perspektiv. Det är också relevant här och nu, i den tid vi lever i just nu där resurserna är ändliga och vi behöver ställa om för att få en mer hållbar livsstil.

Hur mycket kunskap har vi generellt om textilvård tycker du?

– Väldigt liten. Vi vet ofta inte vad vi köper och därmed köper vi också på fel grunder. Lär känna dina plagg och det material du köper.

De textilproducerande företagen har för stor makt att påverka oss i våra val av kläder menar Ingeborg, när vi inte själva har tillräckligt med kunskap. Hon exemplifierar med vårt neurotiska förhållande till tvättning. Å ena sidan behöver vi inte tvätta så mycket som vi gör, vi tvättar sönder våra plagg. Å andra sidan litar vi blint på klädföretagens gardering kring plagg som inte går att tvätta. Ofta är det bara en genväg för företagen att slippa klagomål och vi tvingas kemtvätta istället.

– Ju mer kunskap vi har om hur materialen fungerar desto friare är vi ju att experimentera och få dem att hålla längre. Med mer kunskap kanske vi skulle vårda – och tvätta – på ett annat sätt, säger Ingeborg Skaar.

Hur blir vi bättre?

– Börja reflektera kring de material du har runtomkring dig! Vad är det vi har på oss? Vilka kläder och vilka material är bra inte bara för oss, utan för alla, globalt? Det går åt 11 000 liter vatten för att producera ett par jeans. Då kan vi också med respekt för den som gjort jeansen ta hand dem lite bättre, så de håller längre.

FAKTA

Namn: Ingeborg Skaar. Yrke: Textilkonservator Gör på jobbet: Hjälper gamla textilier till nytt liv Hur länge har du gjort det? i 37 år. Mitt bästa hållbarhetstips: Lär känna dina textilier. Lär dig materialet och hur det fungerar. Börja hemma och titta på det du har så tittar du också på det du köper med nya ögon. Hur kan vi bidra till en bättre planet inom ditt område? Börja där du står och reflektera över det du har runt omkring dig, se över vad du köper och varför. Länk: www.skaartextil.se

Intervjun är del i en serie av fyra artiklar med samtal om hållbarhet, lagning och återbruk. Journalisten Frida Arnqvist Engström har intervjuat. Foton av Göran Lidén. Texterna är producerade för Slöjd håller och är resultat av ett samarbete mellan hemslöjdskonsulenternas verksamheter inom Region Norrbotten och Region Värmland