För att skydda trä och ge ytan lyster används olika ytbehandlingar. Att behandla ett träföremål med olja eller lack har flera fördelar. Praktisk sett skyddar det föremålet mot fukt, smuts och nötning. Estetiskt sett ger det ytan en lyster och framhäver de naturliga mönstren i träet.

Det finns många olika produkter att använda och ibland starka åsikter om vilken som är bäst. Bortsett från målning som är ett eget kapitel finns det tre vanliga sätt att ytbehandla trä och det är olja, lack och vax. Av dessa finns både naturliga och syntetiska varianter. Av syntetiska finns en uppsjö av olika varianter och hybrider och marknaden ändras snabbt. Eftersom slöjd och traditionellt hantverk huvudsakligen arbetar med naturmaterial är de dessa som presenteras här.

Olja

Att olja in träytor hör till de äldsta ytbehandlingsmetoderna. Den är enkel och skyddar träet. Det är viktigt att använda rätt olja för rätt ändamål. Vill man ha så bra skydd som möjligt måste man använda en härdande olja, till exempel linolja. Andra härdande oljor är bland annat tungolja, valnötsolja och vallmoolja. Att oljan är härdande, eller polymeriserande som det också heter, betyder att den reagerar med syre och solljus och går från flytande till fast form.

Vanliga matoljor som oliv-, raps- och linfröolja kan i vissa fall fungera som ytbehandling, men är vanligtvis inte att rekommendera eftersom de inte härdar och riskerar att härskna efter ett tag. Samtidigt som de lätt tvättas bort eller följer med maten om föremålet används för detta. 

I Skandinavien har linolja varit helt dominerande och är fortfarande det populäraste valet inom slöjd, byggnadsvård och traditionellt måleri. Bland ren linolja finns ett par val. Först och främst finns kallpressad och varmpressad vilket beskriver processen när oljan pressas ur fröna. För både ytbehandling och mat är det kallpressad som gäller, varmpressad är billigare men av betydligt sämre kvalitet. Bland den kallpressade linoljan finns varianterna rå och kokt. Den råa tar lång tid på sig att härda men sägs tränga in bättre i virket. Den kokta härdar något snabbare. Vilken som är att föredra är till stor del en smaksak.

Standolja är en tjockflytande, upphettad linolja. Oljan blir tjockare och torkar snabbare ju längre tid den hettas upp. Den tillsätts oljefärger och fernissor som förstärkning mot kemikalier och nötning och för att ge bättre glans. Standoljan lämpar sig inte för djupimpregnering, men bidrar till att ge en blank yta.

Vax

Vaxboning kan utföras på både obehandlat, oljat, betsat eller oljemålat trä. Rent vax, som exempelvis bivax, förblir mjukt och ger lyster och skydd mot fukt men inte något vidare skydd mot nötning. Men för exempelvis en pilbåge som behöver kunna böjas och fjädra tillbaka kan det vara lämpligt.

• Bivax är en biprodukt vid framtagning av honung. Vaxet är relativt mjukt. Det kan vara blekt (nästan vitt) eller oblekt (gulbrunt). För en tålig yta blandas bivaxet oftast med carnaubavax.

• Carnaubavax kommer från en brasiliansk palm. Det ger hårda och slitstarka ytor.

• Japanvax är mjukt men ger ytan en vacker glans. Detta vax kan också förstärkas med Carnaubavax.

Lack

Lack görs av hartser, kåda från olika växter, framför allt barrträd. Lacken löses upp på olika sätt, vanligen med terpentin, olja eller sprit för att kunna strykas på en yta och hårdnar sedan igen. Namnet kommer från det japanska lackträdet vars giftiga sav är grunden till japanska och kinesiska lackarbeten.

Harts används också ofta ihop med oljefärg och andra linoljeprodukter för att stärka dem och höja glansen.  Blandar man olja och harts ger oljan seghet och hartset hårdhet och glans. Den blandningen är en vanlig form av lack, eller fernissa.

• Kolofonium utvinns som restprodukt vid framställning av terpentin ur barrträdskåda. Detta harts är sprött och skört men kan härdas till högre kvalitet.

• Damarharts kommer från bortre Indien ur Bohoreaträdet. Det är färglöst och relativt mjukt och går att lösa i olja.

• Mastix utvinns ur ett träslag som växer i den grekiska övärlden. Mastix anses vara en av de bästa hartserna och används i finare lacker.

• Grankåda har använts i det svenska allmogemåleriet för att ge högre glans åt limfärg.

• Shellack är avsöndringar av sköldlöss. Hartset utvinns i Indien där man skrapar av avlagringarna från stora kolonier av löss. Hartset tvättas, smälts och stelnar till tunna blad, som sedan löses i sprit. Shellack löst i sprit är vanligt och effektivt för att täcka kvistar före målning.