Det går att utvinna bast ur olika slags träd, men lind ger den allra lenaste sorten. Linden växer främst i södra Sverige och är ett användbart träd på flera sätt. Veden ger bra slöjdvirke och bladen mat till hästar och kor. Bladen kan även torkas och tjäna som vinterfoder åt djuren.

Lindbasten finns mellan barken och veden. Man tar barken på våren när saven rinner till. Basten ligger i flera skikt, och för att komma åt den måste barken blötläggas. Barken på stammen tar man i samband med avverkningen av en lind. Men det går också bra att ta barken på grenar och buskar då man beskär en lind eller röjer markerna. Grenarna bör vara 4–5 cm i diameter.

Så utvinner du lindens bast

För att kunna utvinna lindens bast krävs en liten procedur. Först måste barken lägga i blöt i ett par veckor – så kallad rötning. Sedan kan man skilja bastfibrerna från barken och hänga basten på tork. Så fort den torkat är den klar för användning. Om man vill spara lindbast för senare bruk? Inga problem. Bast från lind behåller styrka och följsamhet i mer än hundra år.

Gran- och tallbast

Det går också att utvinna bast ur tall och gran. Tallen ger mjukare bast än granen, men är långt ifrån lika len som lindbasten. För att utvinna bast ur gran och tall behöver man dra tunna, tunna spånor ur veden. En förutsättning är att virket man jobbar med är senvuxet, med mycket täta årsringar. Veden behöver klyvas och kapas i meterlånga stavar samt värmas i vatten eller ånga så den mjuknar. Man drar sedan, med hjälp av en kniv, loss tunnast tänkbara remsor. Så egentligen är gran- och tallbast tunna, smala spån av ved.

Bast är ett spännande material att slöjda i. De tunna “spånorna” av trä eller bark tvinnas och flätas till starka bruksföremål. Det kan användas till rep, kassar, flätade dörrmattor och inslag i vävda mattor. Förr gjorde man även munkorgar till djur av bast.